Teknologins filosofi kompendium av

Jean Antoine de Condorcet - framstegets profet

Är framsteget en myt?

von Wright var och är långtifrån ensam om sin åsikt. Faktum är att framstegstanken redan från början kritiserades för att vara naiv och blåögd. Redan under 1700-talet fanns det många kritiker. Också anhängarna visade ofta tveksamhet. Man pekade på allt elände som fortsatte och ibland blev värre. Sedan dess har debatten om framstegets vara eller inte vara pågått med varierande intensitet. I samband med stora krig har pessimismen, helt naturligt ökat.¹⁰

Under 60- och 70-talen växte kritiken igen. Det som man ifrågasatte var inte själva tron på framsteg utan att vi verkligen gjort framsteg. Ingen förnekade att teknologin hade blivit effektivare, men den hade, menade man samtidigt blivit farligare, och hotade nu genom kärnvapen, radioaktivitet, miljöförstörelse, okontrollerad folkökning och växande berg av avfall. Man menade att mänskligheten befann sig i en värre situation än tidigare. En av de mest uppmärksammade kritikerna i Europa var fransmannen Jean-François Lyotard. Han hävdade att de stora berättelserna tid var förbi. En av dessa stora berättelser var kristendomen, en annan den från upplysningstiden härstammande tron på framsteg. I stället har vi, menade Lyotard, fått en splittrad värld utan någon övergripande ideologi. Framstegsideologin hade gjort bankrutt. I stället för att leda till en fri och jämlik, tolerant och rik och blomstrande värld hade den drivit oss in i en värld av atombomber, kapprustning, radioaktivitet, masskonsumtion, miljöförstörelse, en värld styrd av kulturfientliga teknokrater, politiker och generaler.

Vem har egentligen rätt? Har vi gjort framsteg eller inte? Är inte t.ex. datorerna ett enormt framsteg? Om kritikerna har rätt, har vi då alls någon grund att tro på framsteg i framtiden?

Innan vi kan börja söka ett svar måste vi veta vad vi talar om. Vad menas egentligen med framsteg? Hur vet man om något är ett framsteg, ett bakslag eller helt neutralt? Är det kanske frågan om en rent subjektiv värdering? Finns det något objektivt sätt att mäta framsteg?

Om man som Jacques Rousseau på 1600-talet anser att människan är lyckligast när hon lever ett okomplicerat liv nära naturen, när hon äter en enkel föda som hon själv odlar, när lekar, sånger och gemenskap är hennes bästa nöjen, när naturens skönhet ger henne en upplevelse av lycka och samhörighet, så har utvecklingen definitivt inte gått mot något bättre utan mot en allt sämre värld. Om man anser att det viktigaste är att naturen är fri från föroreningar och att det finns rum för alla slags arter och ekosystem så har vi gått mot en sämre värld.

Vi måste noggrannt utreda vad vi menar med framsteg, vad vi räknar som kriterier på framsteg och hur vi mäter framsteg. Vi behöver alltså en noggrann begreppsanalys.

Om framsteg är ett rent subjektivt begrepp så kan vi direkt avsluta diskussionen. Att diskutera för och emot framsteg är då lika dumt som att diskutera om äppen är godare än päron eller om fotboll är en bättre sport än ishockey. Det är helt och hållet en fråga om tycke och smak. Punkt och slut.

Ingen av de kända filosofer som diskuterat frågan har hävdat att begreppet är rent subjektivt. När von Wright säger att framsteget är en myt menar han inte att detta är hans rent personliga, subjektiva åsikt. När man säger att en åsikt är en myt menar man att den i en objektiv mening är falsk. Kritikerna hävdar alltså att anhängarna har fel i ungenfär samma mening som den som säger att tobaksrökning är ofarligt har fel.

Vi har redan behandlat Francis Bacon. Vad menade han med framsteg? Det framgår av hans text. Han menar, som vi sett, att teknologin skall medföra framsteg sådana som större odlingsväxter, bättre mediciner, bättre kommunikation, bättre metoder för att konservera mat, båtar som går under vattnet osv. I alla dessa avseenden har vi gjort enorma framsteg. Verkligheten har överträffat Bacons djärvaste fantasier många gånger om. När han drömde om ett system för signalering över stora avstånd så har vi i dag en teknologi som gör det möjligt för oss att i realtid samtala med en människa var som helst på jorden, och inte bara på jorden utan också ute i rymden. När Bacon undrade om man kunde hålla kött färskt genom att packa in det i snö, för att ta ett alldeles konkret exempel, så har vi i dag kylskåp, frysboxar och en väldig konservindustri. Vi kan i dag transportera kött från Argentina till Finland utan att kvaliteten försämras. Om vi utgår från Bacons uppfattning om vad framsteg betyder så har vi alltså gjort enorma framsteg. Detta är en objektiv sanning som von Wright och andra pessimister måste instämma i.

Men de skulle kritisera Bacon för att inte inse att alla dessa teknologiska framsteg i sin tur har konsekvenser som är mycket skadliga. De skulle hävda att våra livsvillkor trots alla dessa underbara telefoner, kylskåp, antibiotika osv försämrats genom att de orsakat enorma miljöproblem, en enorm folkökning på jorden etc.

Låt oss då i stället utgå från Condorcets åsikt om vad framsteg är. Vi inser lätt att också utgående från hans definition av framsteg så har vi gjort enorma framsteg. Men nu begränsar dessa sig ofta till enbart den västerländska kulturen. Kyrkan hade på hans tid t.ex. rätt att censurera böcker och den bestämde vilken religion man skulle tillhöra. I dag är den kyrkliga censuren helt avskaffad och vi har full religionsfrihet. Kyrkan har ingen bestraffningsrätt. Den har inga egna domstolar och lagar etc. På Concorcets tid florerade slavhandeln och livegenskap var allmän. I dag är handel med slavar illegal överallt. I Europa förekommer handel med människor men den är brottslig. På Condorcets tid betraktades straff, som vi i dag anser grymma och avskyvärda, som rättvisa och normala. Det var vanligt med skamstraff. Offentliga avrättningar genom hängning eller halshuggning var vanliga. När Condorcet skrev sin bok pågick ännu den franska revolutionen och människor avrättades offentligt på löpande band. Kvinnorna var inte personer juridiskt sett på den tiden. En kvinna måste alltid ha en förmyndare. Osv. Igen blir slutsatsen uppenbar och objektiv. Om vi utgår från det framstegsbegrepp Concorcet använder har vi gjort enorma framsteg.

Kritikerna pekar ofta på förhållandena i Asien och speciellt i Afrika som bevis för att framstegen är en myt. Även om detta vore sant så ändrar det inte på det faktum att vi inom den västerländska kulturen gjort enorma framsteg enligt Bacons och Condorcets definitioner av framsteg. Framstegstanken uppstod inom vår kultur och har radikalt ändrat livsvillkoren i vår kultur. Men det har i mycket begränsad utsträckning godtagits i andra kulturer. Ofta har den bekämpats. I stället har man hållit fast vid egna traditioner, som nästan alltid varit mycket konservativa. Man har gärna tragit emot västerländsk teknologi, speciellt när det gäller vapen, men man har aktivt bekämpat de institutioner, den ideologi och de värderingar som råder hos oss. I vår kultur har teknologin alltid varit en del av en större kulturell helhet. Den viktigaste enskilda värderingen är frihet. Framstegen hör ihop med ökande frihet inom alla områden, när det gäller ekonomi, politik, religion, tal- och skrift, kvinnans frihet och förstås när det gäller nya idéer. I andra kulturer har friheten aldrig haft samma centrala roll som hos oss. Att man inte gjort framsteg i Afrika är sålunda inget bevis för att felet ligger i framstegstanken. Att man inte gjort framsteg i t.ex. Etiopien, Somalia, Eritrea, Sudan, Kongo och många andra stater beror främst på ständiga krig och konflikter.

Som jag ovan nämnt har G.H. von Wright i en rad skrifter hävdat att det är en myt att vi gjort framsteg. Det är en radikal och förbluffande ståndpunkt. Därför är det viktigt att noggrannt studera hans argument för att se om vi kan lära något av dem.

Självklart förnekar han inte att vi gjort väldiga teknologiska framsteg. (von Wright själv drog dock föga nytta av dem. In i det sista skrev han på en gammal handdriven skrivmaskin. Han hyste överhuvudtaget inget intresse för maskiner av något slag.) Vad menar han då med “framsteg”? Vad är det alltså han förnekar? Man skulle förvänta sig att han i egenskap av framstående analytisk filosof noggrannt analyserar begreppet framsteg. Man söker dock förgäves en sådan analys i hans böcker.

År 1957 skrev von Wright beträffande pessimisterna: “Av de två illusionerna är pessimistens utan tvivel den mera dåraktiga. Drömmen om en skön ny värld är i varje fall en drivkraft för tanken och viljan att sträva mot något bättre än det som är. Illusionen om den gamla goda tiden är bara en bekännelse av vår oförmåga att följa med i utvecklingen.”¹¹ Småningom ändrade han dock åsikt och blev själv en av samtidens främsta och mest vältaliga pessimister. Här några citat från början av 90-talet: “Teknosystemet hotar den självständiga strävan efter kunskap...I staternas utbildningsprogram ersätter begreppet skolning (för ett yrke) begreppet bildning (individens fostran)...Individen alieneras från den opersonliga sociala apparaten, som styrs av självrättfärdiga byråkrater. Livsvärlden blir kringsskuren och den verkliga friheten reduceras till narcissistisk dyrkan av de yttre symboler för status och välfärd som konsumtionsvaror och materiella ägodelar erbjuder.”¹²

Vi får här en viss, om än vag, antydan om varför han bedömer att framsteget är en myt. Man måste dock fördjupa sig i hans samhällsfilosofi för att finna kärnan i hans pessimism. Vad menar han alltså med “framsteg”? “Det enda måttet på framsteg som värde är,” skriver han, “alltså människors välbefinnande under de omständigheter de lever i.”¹³ Detta kan säkert alla hålla med om. Men han kan knappast på allvar mena att människorna på Bacons och Condorcets tid mådde bättre än vi mår i dag. Några sidor längre fram skriver han nämligen: “Men det finns obestridliga olycksindikatorer som epidemier, hungersnöd, krig, naturkatastrofer och lika obestridliga lyckoindikatorer som inre endräkt, hälsa och materiell och social trygghet.”¹⁴ Dessa är utmärkta kriterier på framsteg, men enligt dem har vi i själva verket gjort stora framsteg.

Som ovan framgår är von Wright ibland direkt motsägelsefull. Man kunde tro att man hör till dem som tror “på den gamla goda tiden”, som anser att “det var bättre förr”. Detta förnekar han dock. Han tycks hävda att vi inte har det bättre i dag, men att vi inte heller hade det bättre förr. Menar han då att vi alltid lever i samma elände? Något entydigt svar ger han inte.

Det är möjligt att han inte själv insåg varför han blev en så stor pessimist. Svaret finner vi, enligt min bedömning, i en tidig essä från 1946 som heter “Humanismens förfall”. Redan vid denna tid kände han att hans livsfilosofi, dvs humanismen, var hotad. Och vad innebär då humanism? Han räknar upp följande kännetecken.¹⁵

1. 
   Den innebär aktning för människan. “Individens utveckling mot ett fullkomlighetsideal blir det yttersta ändamål, som all enskild och samfälld strävan mänsklig strävan har att befordra. Människan är den måttstock efter vilken alla rättsliga och moraliska värderingars giltighet skall bedömas.”
   
2. 
   “Vördnad för bildningen såsom den högsta formen av det egenartat mänskliga. Humanismens fullkomlighetsideal är den bildade människan, som erkänner sanningens egenvärde ovan varje auktoritet.”
   
3. 
   “Bildningen är en totalitet, något som är ett och odelbart.” Yrkeskunnigheten som sådan har inget värde. Kunskaper och färdigheter blir bildning först när de gör oss vidsynta, objektiva och rättrådiga.
   
4. 
   Humanismens bildningsideal är inte den ensidiga specialisten utan den människan med en bred bildning.
   
5. 
   Humanismen förutsätter tanke- och yttrandefrihet.
   

I dag har många unga studerande knappt ens hört tals om dessa. Få har läst dem och endast någon enstaka expert ids läsa dem på originalspråket. Den typ av bildning som von Wright satte så högt finns helt enkelt inte mera. Dagens undervisning, från grundskola till universitet, är raka motsatsen till vad von Wright satte mest värde på. Under mina många år som universitetslärare har jag kunnt konstatera att studenternas bildning blivit sämre och i dag är ytterligt anspråkslös. Faust är en lika okänd figur som Dante. Orsaken ligger förstås i att hela utbildningssystemet radikalt ändrades under von Wright livstid. Tidigare följde man den s.k. humboldtska ideologin, som innebar att skapa allsidigt bildade människor. Bildningen skulle öva tänkandet och dana karaktären. I dag går utbildningen ut på att specialisera de unga i ett tidigt skede. Valfriheten är stor. Ingen skall tvingas att bli bildad. Vid universiteten har man helt frångått de ideal som von Wright talar om ovan. Kort sagt har de tidigare klassiska och humanistiska bildningsidealen ersatta med ideal från ekonomins och teknologins område. Effektivitet och specialisering har ersatt bildning.

von Wright utpekar något som han kallar “teknosystemet” som den viktigaste orsaken till denna utveckling. Detta system består av ekonomer, teknologer och politiker som följer i deras ledband. Några citat:¹⁶ “Vi lever i en tid då teknosystemet är på väg att ta överhanden över det politiska systemet.” “Teknosystemet hotar den självständiga strävan efter kunskap för kunskapens egen skull.” “Men forskning och akademisk utbildning är i allt högre grad inriktade på målen ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och tekniska innovationer.”

von Wrights pessimism på äldre dagar orsakades sålunda av att han under sin långa karriär måste uppleva hur hans ideal steg för steg raserades och ersattes av andra för honom främmande ideal.

Det råder ingen tvekan om att den klassiska bildningen som en grundpelare i utbildningen är döende eller redan död. Dagens unga lär sig matematik, datorer, moderna språk, naturvetenskaper, ekonomi och annat som är praktiskt nyttigt. Det moderna skriftspråket återspeglar utvecklingen genom att alla latinska och grekiska fraser gallrats bort liksom också hänvisningar till antiken, till bibeln, renässansen eller stora tänkare. I det avseendet har von Wright alldeles rätt. Tidsandan, der Zeitgeist (för att använda ett ord som fallit ur bruk) är en helt annan än under förra delen av 1900-talet. Den stora förändringen skedde vid mitten av 1900-talet och blev häftig under det revolutionära 1960-talet. Detta var samtidigt den tid när tillväxtideologin, driven av teknologin upphöjdes till ny “religion”.

Men innebär detta verkligen att vi mår sämre i dag. Är vi mindre lyckliga än under den klassiska epoken under 1800-talet? Jag erinrar om att von Wright säger att det enda måttet på framsteg är människans välbefinnande. Befinner sig en människa utan klassisk bildning mindre väl en en som känner sin Dante och Shakespeare? Varför skulle just klassisk bildning vara viktigare för karaktären än kunskap i ekonomi, om datorer och om teknik?

Vid 15 års ålder tvingades han att följa med sina rika föräldrar på en resa genom Europa. Han skrev dagbok om det han upplevde. Många av upplevelserna kom som en chock för honom. Tydligen hade han levt ett skyddat liv. På den tiden färdades man i hästdragen vagn om man var rik, och till fots om man var fattig. Han skriver om usla vägar, om lika usla värdshus i vilka de tillbringade natten, om axelbrott och hjulbrott om faran för överfall av banditer. Städerna stängde sina portar kl 10 på kvällen och öppnade dem kl 3 på morgonen. I London fick han bevittna den tidens folknöje, brottslingar som avrättades genom hängning. Den 15-årige gossen bevittnade hur tre män fördes fram, hur snarorna lades om deras halsar och luckan öppnades under deras fötter. Han såg deras dödskamp och hur kroppen blev slappt hängande efter ca en halv minut. En och en halv månad var han elev vid en internatskola i England. Han plågades av den hårda behandling och de godtyckliga straff barnen utsattes för och han avskydde de ständiga andakterna. Färden fortsatte till Frankrike och Toulon där han skakades i sitt innersta av galärslavar som behandlades värre än djur. “Det är förfärligt att tänka sig att deras liv är fullkomligt glädjelöst, “ skrev han. “Jag ryste när jag hörde att det finns 6000 galärslavar här.”¹⁷ Hans filosofi går ut på att vi alla är ett slags galärslavar, slagna i järnhårda bojor genom vår hopplösa livstörst. År 1804 återkom familjen till hemstaden Hamburg. Ett år senare begick fadern självmord. Det är lätt att förstå varför Schopenhauer blev pessimist.

Vi har fortfarande inte fått något svar på frågan om vi gjort framsteg. Vår uppgift blir nu att inte bara komma med vaga åsikter utan att utgå från en noggrann begreppsanalys.

Analys av framstegsbegreppet och svar på frågan om framsteg.

I litteraturen om teknologin har man i det oändliga debatterat dess för och nackdelar utan att kunna enas. Ekonomer och teknologer har kraftigt betonat fördelarna. De är de mest trogna teknofilerna. Filosofer och andra intellektuella (författare, miljövänner, pacifister etc) har däremot målat hotbilder och t.o.m. undergångsbilder. Den brittiska filosofen Joseph Agassi skrev i sin bok Technology. Philosophical and Social aspects. (1985): “Today technology threatens to destroy the human race.” Han menade att teknologin måste fås under demokratisk kontroll, innan det är för sent “..if it is not too late already”.¹⁸ Han är dock i motsats till von Wright försiktigt optimistisk.

Vad beror denna oenighet på? Dels beror den på att man har olika ideal och värderingar. Som vi har sett satte von Wright stort värde på bildning, men inte litet värde på ekonomisk tillväxt. Dels beror den på att man diskuterar olika frågor. Och dels beror den på att man använder alltför vaga och mångtydiga begrepp, dvs på det som filosoferna kallar begreppsförvirring. Man talar förbi varandra. Botemedlet heter då som vanligt begreppsanalys.

Vi måste precisera vad vi menar med framsteg. Arne Næss skrev i sin ungdom en bok om begreppsanalys Empirisk semantik som använts i undervisningen i flera decennier. Jag studerade den noga i min ungdom. Lustigt nog glömmer han under senare år ofta bort sina egna principer och uttrycker sig vagt och mångtydigt. Min begreppsanalys är bl.a. influerad av denna bok.

Begreppet framsteg är av samma logiska typ som uppåt och neråt. De är meningsfulla endast om vi har kriterier på vad som är upp och ned. Ute i rymden finns inga sådana kriterier. Där är det meningslöst att använda begeppen. Detsamma gäller begreppet framsteg. Innan vi börjar tala om framsteg måste vi ha kriterier på framsteg. Invändning: Ordet har redan en klar betydelse i vardagligt språk. Varför krångla till saken i onödan? Svar: OK. Vilken är då denna betydelse? Vi har ovan sett att det råder djup oenighet. Somliga menar, som Fukuyama, att vi gjort väldiga framsteg, att vi t.o.m. nått historiens slut, medan andra med von Wright menar att det är en myt att vi gjort framsteg.

Vi måste ha klara kriterier på vad som räknas som framsteg. Dessutom måste vi bestämma vilka perioder som skall jämföras. Därtill kommer att vi måste jämföra inom en och samma kultur eller mellan olika kulturer. Alla dessa typer av jämförelser förekommer i litteraturen.

Vilka kriterier skall vi då utgå ifrån? Låt oss börja med några enkla och klara kriterier, nämligen snabbhet, effektivitet och kostnad. Vi väljer fyra bekväma årtal som baspunkter i bedömningen, t.ex. år 1000, när en viss ekonomisk tillväxt började i Europa efter de “mörka århundradena”, år 1600, när den moderna naturvetenskapen började växa fram, 1800, när teknologin började få betydelse och år 2000. Vi håller oss inom vår egen kultur, dvs den västerländska, som i stort sett sammanfaller med den kristna världen.

Snabbhet gäller i främsta hand kommunikationer. Vi kan då jämföra några viktiga former av kommunikation: Hur lång tid tar det att sända ett medelande från A till B, hur lång tid tar det att resa från A till B, hur lång tid tar det att transportera varor från A till B.

Dessa frågor kan besvaras objektivt. År 1000 kunde man inte sända ett meddelande fortare än en häst tavar eller ett fartyg seglar. Detta gällde också resor och varor. År 1600 hade detta inte ändrats. År 1800 var hastigheten densamma. Inga framsteg av betydelse hade skett. Men i början av 1800-talet mångdubblades hastigheten genom järnvägen. Sedan dess har den fortsatt att öka tills den i dag, har nått den högsta möjliga, dvs radiovågornas hastighet. Vi kan flyga till andra sidan av jorden på ett dygn. Enorma mängder transporteras t.ex. av oljetankers på några veckor runt halva jorden. Enligt detta kriterium har framstegen varit enorma.

Detsamma gäller uppenbart för effektivitet. År 1000 hade en bonde bara muskler av människor och oxar som kraftkälla, säden skars av med skära, tröskades med slaga. Det fanns varken konstgödsel, bekämpningsmedel, långt förädlade, högavkastande gröder eller maskiner. Effektiviteten var så låg att 70-80% av befolkningen arbetade inom jordbruket. År 1800 var effektiviten något högre men långt över hälften arbetade fortfarande inom jordbruket. I dag utgör bönderna i industriländerna 5-10% av befolkningen. En person kan ensam med traktor, skördetröska, konstgödsel, bekämpningsmedel, högavkastande grödor odla en yta som år 1800 krävde flera tiotal personer. Tendensen är densamma vilken typ av materiell produktion vi än talar om.

År tusen var alla kläder handgjorda och därför dyra. Fattigt folk gick i trasor. År 1600 hade inte mycket ändrats. År 1800 fanns det spinn- och vävmaskiner. Kläderna började bli billigare. Med ångmaskinen började textilindustrin växa i snabb takt. Priset på kläder sjönk och konsumtionen ökade. Inom medleklassen kunde man hålla sig med många omgångar kläder och t.o.m. inom arbetarklassen kunde man börja klä sig bättre. Men kläder var fortfarande så dyra i början av 1900-talet att det var en betydande investering att köpa t.ex. ett par skor. De mindre barnen ärvde de äldres skor när de blev för små. Tygerna såsom vadmal och mollski var hållbara. Ett par byxor kunde hålla i tio år eller mer. Hur det är i dag vet var och en. De flesta köper nya kläder en gång om året eller oftare. Många använder inte en blus eller ett par byxor mer än ett halvt år.

Med avseende på kriterierna snabbhet, effektivitet och kostnad har vi sålunda gjort enorma framsteg.

Invändning: Dessa bör inte användas som kriterier på framsteg därför att de likaväl kan användas för onda ändamål. Efter år 1800 har också alla slag av våld blivit effektivare. Det är billigare att döda massvis av människor i dag än för 200 år sedan. Att något kan göras snabbare, effektivare och billigare är därför i sig inte ett framsteg. Ett framsteg är det endast om det snabbare, effektivare och billigare kan ge ett bättre liv för alla människor på jorden.

Låt oss då utgå från ett kriterium som gäller ett gott liv för alla människor, dvs hälsan. Hur mäter man då framsteg med avseende på hälsan? I statistiska översikter finner vi t.ex. barndödlighet och förväntad livslängd. Förutsatt att det finns en pålitlig statistik kan dessa mätas med stor noggrannhet. Först under 1700-talet började man föra bok över födslar och dödsfall i en del länder. På basen av andra källor kan man dock få en bild av hur det var år 1000 och år 1600. Barndödligheten var mycket hög. Ofta nådde endast vart annat barn vuxen ålder. Den förväntade livslängden låg mellan 40 och 50 år. Enstaka personer kunde dock leva till hög ålder. Situationen var ungenfär densamma år 1600. Först på 1700-talet började en förbättring ske, bl.a därför att man vid slutet av detta århundrade i Europa började vaccinera mot smittkoppor, en på den tiden mycket vanlig, och ofta dödlig sjukdom. Från början av 1800-talet har dödligheten minskat p.g.a. bättre hygien, renare vatten, upptäckten av bakterierna som sjukdomsorsak, vaccinering, nya mediciner. Under 1900-talet har en stor mängd medicinska innovationer, t.ex. antibiotika, ytterligare minskat dödligheten. Smittkoppor har helt utrotats och det finns utsikter att polio skall utrotas. Allt detta har lett till att barndödligheten är ytterst låg. Om man i dag skaffar sig två barn kan man räkna med att båda kommer att bli vuxna. Den förväntade livslängden har nästan fördubblats.

Alla måste väl betrakta låg barndödlighet och ett långt liv som önskvärda och följaktligen har vi här ett område inom vilket teknologin lett till stora framsteg.

Hur är det då med den psykiska hälsan, med det vi kallar lycka. Är vi i Västerlandet lyckligare i dag än år 1000, år 1600 och år 1800? Under 1970-talet började man tala om livskvalitet i stället för det diffusa begreppet lycka. Hur mäter man livskvalitet? Det är ett mycket mera komplicerat begrepp än fysisk hälsa. Jag föreslår mängden och mångsidigheten av upplevelser man har under sitt liv som ett mått på livskvalitet. Denna är uppenbart kopplad till utbildning. Den som inte kan läsa är utestängd från den rikedom som litteraturen utgör. Ännu år 1800 var majoriteten av människorna i Europa analfabeter. I dag är de endast en liten grupp. Utbudet på upplevelser var år 1000 ytterligt begränsat och förblev det till 1800-talet. I dag står vi snarare inför det motsatta problemet. Utbuder på litteratur, musik, konst, sport, resor, kärlek, religioner osv är enormt. Gamla människor är aktiva, t.ex. genom att resa.

Vi kan komplettera med andra mått på livskvalitet, te.x. arbetsdagens längd och hur tungt arbetet är. År 1000 arbetade alla som kunde i stort sett under alla dygnets ljusa timmar med undantag för söndagarna. Barnen sattes i lättare arbete i 7-8 års ålder och arbetade tills de var så utslitna att de inte mera orkade. Arbetet var hårt och slitande. I dag arbetar de flesta ca 8 timmar om dagen med två lediga dagar i veckan och upp till sex veckors betald semester varje år. Självklart finns det många som arbetar mycket mera, men de utgör en minoritet. Dessutom börjar vi arbeta sent, ofta vid 18 års ålder och går i pension i snitt runt 60 års ålder. Skolgången kan inte betraktas som arbete eftersom den öppnar världen för den unga människan. Skolgången är en form av frigörelse. Man stiger ut ur okunnighetens fängelse. Vi kan tillägga att behandlingen av brottslingar är bättre. Man hugger inte av händer eller hänger tjuvar. Det finns inga galärslavar. Handikappade lämnas inte att dö.

Det är svårt att se något negativt med denna utveckling och därför måste vi dra slutsatsen att vi gjort stora framsteg när det gäller livskvaliteten. Mot detta invänds ibland att folk t.ex. år 1000 inte kände till något annat. De kunde därför inte längta eller drömma om en bättre tillvaro. Man menar att man kan vara lycklig också om livet är kort och kargt. Då är vi ingen inne på just det “diffust tyckande” som vi försöker komma bort ifrån. Vilka kriterier på lycka utgår man i så fall ifrån?

Låt oss slutligen utgå från maktfördelningen som kriterium. År 1000 låg makten i händerna på adeln och kyrkan. Småningom stärktes kungarnas makt på bekostnad av adeln och kyrkan. Bönderna och arbetarna hade fortsättningstvis ingen makt. Kvinnorna stod under männens förmyndarskap. Under 1700-talet växte borgarnas krav på att få del i makten. Den franska revolutionen 1789 var främst ett försök av borgerskapet att gripa makten. Under slutet av 1800-talet växte arbetarnas krav på makt och ledde till den socialistiska rörelsen. Slutligen under 1900-talet började kvinnorna få del i makten. I dag är nästan alla länder i Västvärlden demokratier. Det betyder att alla myndiga personer har del i makten. De har rätt att ställa upp i val och att delta i val till de organ som utövar den politiska makten.

Vi har redan diskuteras teknologins betydelse för demokratin i samband med Fukuyama så jag går inte mer in på den frågan. Det är svårt att se annat än att detta är ett enormt framsteg. Självklart är det ett bakslag för den som önskar diktatur eller någon form av oligarki. Men hur många är beredda att anse oss vara politiska idioter som behöver daddas av en klok ledare? von Wright talar nedlåtande om dagens västerländska demokrati som “formell” eller “formaliserad”. Han förklarar aldrig närmare vad han menar. Men en formell demokrati är väl i vilket fall som helst bättre än reell diktatur eller oligarki?

Finns det då några kriterier som klart innebär att en försämring skett till följd av den teknologiska utvecklingen? Man brukar då nämna att krigen blivit värre. De två världskrigen medförde ju fruktansvärd förstörelse. Man brukar nämna militärteknologin såsom kärnvapen, kemiska vapen och biologiska vapen. Är krigen i dag värre än år 1000 eller år 1600? Då högg man folk i bitar, stack dem med spjut etc. I dag spränger man dem. Vapnen är effektivare i dag, men de sårade har bättre chans att överleva. År 1000 hörde det till att man plundrade en erövrad stad. Att man våldtog kvinnorna ansågs vara en naturaförmån. Under förra delen av 1600-talet utkämpades det 30-åriga kriget i Tyskland. För befolkningen var det betydligt värre än det andra världskriget trots att Tyskland då utsattes för det värsta bombardemang som något land någonsin utsatts för, möjligen med undantag för Japan där Hiroschima och Nagasaki utplånades av atombomber. All tänkbar krigsteknologi sattes in mot Tyskland, men landet försvarade sig likaså med all tänkbar teknologi. Under det 30-åriga kriget utplånades minst 30% av befolkningen, mest genom hunger och sjukdomar som följde i arméernas spår. Under det andra världskriget dödades ca 5% av Tysklands och Österrikes (Stortysklands) befolkning.

Sannolikheten för ett storkrig är i dag mycket liten. Orsaken ligger igen i främsta hand i teknologin. Många menar att krig mellan stater är föråldrade. Däremot kan det förekomma krig mellan olika grupper, t.ex. etniska grupper, inom stater. I en globaliserad värld vill makthavarna inte ha krig därför att det är mycket dåligt för affärerna. Om handelsförbindelserna avbryts så drabbas främst de multinationella bolagen och världens aktieägare. Det är fullt möjligt att teknologin på lång sikt kommer att göra slut på krigen. Det skulle i så fall vara ett enormt framsteg.

Det finns ett område inom vilket en försämring skett. De framsteg vi talat om ovan har ofta skett till priset av naturförstörelse. Ingen förnekar detta. Däremot är man totalt oeniga om vilket värde man skall tillmäta naturen. Å ena sidan har vi dem som tillmäter naturen ett egenvärde och som därför anser att all skada på naturen är fel. Å andra sidan har vi dem som ser naturen blott och bart som en resurs för människan. Mellan dessa båda ytterligheter finns det sedan många möjliga positioner. Hur man förhåller sig till naturen blir därmed en mycket subjektiv värderingsfråga. Det råder dock i dag stor enighet om att naturen bör skyddas.

Har vi gjort framsteg? Jag har här endast behandlat den västerländska kulturen. Inom ramen för denna pekar de flesta kriterier jag använt ovan klart på att vi gjort stora framsteg. De visar att Bacon, Condorcet och alla andra som trott på framsteg har haft rätt. De visar att pessimisterna haft fel. Men vi får ingenting gratis. Det finns inga gratis luncher. Framstegen har som allt annat haft sitt pris. I främsta hand är det naturen som fått betala priset.