Ana səhifə

Teknologins filosofi kompendium av


Yüklə 275.5 Kb.
səhifə7/7
tarix26.06.2016
ölçüsü275.5 Kb.
1   2   3   4   5   6   7

TEKNOLOGIN OCH MÄNNISKANS NATUR


Att vi påverkas av teknologin är klart, men hur djupt går denna påverkan, och hur djupt kan den gå inom en nära framtid? Är vi fortfarande i grunden samma slags människor som våra förfäder? Är det så att när man skrapar på ytan så kommer apan i oss fram? Eller är vi i någon djupare mening annorlunda än våra förfäder, annorlunda än våra släktingar bland djuren? Har teknologin kanske redan förändrat vår natur? Står vi i dag på tröskeln till verkligt radikala förändringar av människans natur? Kommer framtidens människor, som teknofilerna menar, att vara intelligentare, vackrare, friskare, mer långlivade, lyckligare, eller kommer de, som pessimisterna fruktar, att leva i något slags skräcksamhälle med djupa klassklyftor, stenhård övervakning, en förödd miljö och en underklass som hålls lugn genom droger och vulgära underhållningspropgram i holotv?

Vi har i dag teknologiska instrument för att kunna ändra vår natur. Men bör vi göra detta? Är det farligt? Hur långt kan vi tillåta oss att gå?

Frågor av denna typ har i över 100 år berörts i science-fiction litteraturen. H.G. Wells bok Tidsmaskinen (1895) är ett tidigt exempel på en s.k. dystopi, en beskrivning av ett framtida skräcksamhälle. Wells beskriver en vetenskapsman som reser flera tusen år in i framtiden. Han kommer till en tid då människorna delats upp i två arter. En art består av underbart vackra människor som lever ett sorglöst liv. De behöver inte arbeta därför att allt de behöver på något konstigt sätt finns där för dem, mat och dryck, kläder etc. De är lyckliga men mycket dumma. När mörkret faller blir människorna ängsliga, och på morgonen visar det sig ofta att någon är försvunnen. Vetenskapsmannen kommer underfund med att det finns en annan människoart som bor i jättestora grottor under jorden. Dessa lever i en avancerad maskinkultur. De betraktar de dumma människorna på jordytan som boskap. De matar och klär dem, men fångar då och då in någon som slaktas och äts. en del av mänskligheten har blivit boskap för den teknologiskt avancerade delen. De behandlas ungenfär som ekogrisar i dag. Grisen lever ett bekvämt liv med mat, motion, sällskap tills den plötsligt avlivas och blir föda åt sina herrar.

Vid mitten av 1900-talet började forskare inom olika områden mera seriöst studera hur den nyaste teknologin påverkar våra villkor och vår natur. De frågor som de därvid grep sig an var ofta av filosofisk natur. På 1950-talet var datorerna en ny och främmande teknologi som gav upphov till en omfattande diskussion. Datorteknologin har förblivit ett centralt ämne för filosofiska funderingar. I dag vet vi mycket mera och kan mera realistiskt bedöma deras effekter på oss.

En stor del av forskningen inom genetiken är och har varit ren grundforskning. Under 1970-talet gjordes upptäckter som förverkligade en gammal dröm, nämligen att kunna gå in i arvsanlagen hos en organism och ändra dessa. Därmed föddes en ny teknologi, kallad genteknologi, genmodifiering, gemenligen kallad genmanipulering. Den ledde genast till en intensiv debatt kring de faror ingrepp i generna kunde medföra. Sedan dess har genmodifiering blivit en rutinmässig metod som främst tillämpas på bakterier och växter. Genmodifierade växter (GM-växter) odlas i dag i stor utsträckning och produkter som majs, soja, tomater, jordgubbar osv finns i butikerna i många länder. Debatten gäller nu om man kan tillåta ingrepp i människors DNA och i så fall under vilka villkor.

Vad är människans natur?


När man talar om att ändra människans natur förutsätter man att vi faktiskt har en bestämd, oföränderlig natur. Men stämmer det verkligen? Under slutet av 1900-talet kritiserades denna uppfattning av en del sociologer och filosofer. De menade att det som vi uppfattar som en oföränderlig natur i själva verket är något som bestäms av den kultur och de värderingar man lever enligt. De menade att mycket av det vi betraktar som naturligt i själva verket är s.k. sociala konstruktioner. Det är något som vi omedvetet själva har skapat.

Ett lättbegripligt exempel är synen på kvinnlig sexualitet i Europa under 1800-talet. Man ansåg då att kvinnan till sin natur är passiv, undergiven och inte känner stark åtrå eller lust. Mannen däremot ansågs ha ett starkt sexuell behov som måste tillfredställas. Kvinnor som visade passion och var sexuellt aktiva ansågs onormala. De led av en sjukdom som kallades nymfomani. Man ansåg alltså att det ingalunda var sjukligt om en man ville ha sex flera gånger i veckan, men nog om en kvinna ville det. Poängen här är att man ansåg att dessa skillnader var naturliga, medfödda och oföränderliga.

I dag anser vi i Västvärlden att dessa skillnader mellan män och kvinnor var socialt konstruerade. De var ett uttryck för värderingarna i samhället. Omedvetet såg man män och kvinnor genom värderingar enligt vilka kvinnorna var passiva, svaga, känslosamma och smått dumma. Kvinnorna fostrades att leva enligt dessa värderingar. De fostrades att vara undergivna, milda etc. De fostrades att känna skuld om de onarerade eller kände stark lust efter en karl. Därför betedde de sig just på det sätt som alla förväntade. Detta ansågs då vara ett bevis för att beskrivningen var riktig.

I dagens västerländska kultur anses kvinnorna ha samma intelligens och sexbehov som männen. Då uppstår frågan. Är också dessa beskrivningar sociala konstruktioner? Vi värdesätter i dag jämlikhet. Kvinnorna måste då leva upp till dessa värderingar. Men kanske är dagens könsbeskrivningar lika mycket konstruktioner som gårdagens. Finns det då alls några naturliga skillnader mellan män och kvinnor, annat än de rent kroppsliga?

Kan det vara så att det vi betraktar som oföränderlig natur i själva verket bara är en social konstruktion, ett uttryck för de värderingar som just nu dominerar i vårt samhälle? I så fall är det meningslöst att ställa det naturliga mot teknologin. I så fall finns det inget som är verkligt naturligt. Det enda som finns är våra föränderliga värderingar. Jag hävdar att det finns en oföränderlig natur. Det finns visserligen också sociala konstruktioner. Könsskillnader i olika kulturer är ofta rena sociala konstruktioner. Men det finns också en grundläggande mänsklig natur. Vari består den? Den beskrivs genom de biologiska och sociala behov jag behandlade i föregående kapitel. Vi är alla födda med dessa behov och med de benägenheter de för med sig. Självklart är det så att t.ex. sexbehovet styrs av olika värderingar i olika samhällen och under olika tider. Ofta har man i olika religioner försökt bekämpa detta behov. Men sexbehovet är medfött hos alla i alla kulturer. Nyfikenhet är ett annat behov som man ofta försökt ta död på hos barn. Också detta finns hos alla barn. Samma sak gäller t.ex. behovet av ömhet och respekt. Men också strävan efter makt och erkännande är medfödd.

Jag hävdar alltså att vi alla av naturen har dessa behov. Utgående från detta blir det möjligt att precisera problemet i detta kapitel. Problemet lyder: Hur påverkar teknologin dessa behov? Behoven är förknippade med vissa bestämda beteenden. Hur påverkas då dessa av teknologin? Det andra huvudproblemet lyder: hur vill vi att teknologin skall påverka dessa behov? Hur vill vi tillfredställa dessa behov med teknologin? Är detta möjligt?

Eller finns det teknologi som står i strid med grundläggande behov? Är det så att vi måste förneka en del av våra behov för att anpassa oss till ett alltmer automatiserat, mekaniserat och datoriserat samhälle? Är det så att vi håller på att fjärma oss från det naturliga och bli alltmer maskinlika för att kunna leva i det moderna teknologiska samhället. Håller vi på att bli anonyma kuggar i ett maskineri, sifferkoder i miljoner databaser, i stället för levande, kännande, lidande och älskande individer?

Människans natur i den definierade bemärkelsen har , som vi sett ovan, inte förändrats i någon högre grad sedan jägar- och samlarstadiet. Först omkring år 1800 började teknologin i högre grad ändra våra livsvillkor. I vilken mån började vår natur därmed ändras? Från omkring 1950 har teknologin utvecklats mycket snabbt och gett möjligheter till ändringar i vår natur som tidigare var otänkbara.


Är det möjligt att konstruera intelligenta datorer?


De första datorerna konstruerades under det andra världskriget för militära ändamål. Efter kriget började de utvecklas för fredligt, kommersiellt bruk, främst då som kontorsmaskiner som räknade ut löner, räkningar osv. Själv såg jag mitt livs första dator år 1967. Den upptog ett helt rum och bestod av flera 1½ m höga skåp. Processenheten fanns i ett av skåpen och de andra innehöll minnesenheter i vilka väldiga magnetband snurrade. Rummet måste vara damfritt, torrt och ha jämn temperatur för att maskinen skulle fungera klanderfritt. Vid denna tid gick debatten om de faror och möjligheter dessa nya maskiner medförde redan hög.

En fara som diskuterades mycket var att datorerna skulle medföra enorm arbetslöshet genom att överta största delen av alla kontorsjobb och genom att styra maskinerna inom industrin. Optimisterna tänkte sig att arbetstiden skulle förkortas med hälften eller ännu mer. De oroade sig för vad människorna skulle ta sig till med all fritid. Pessimisterna fruktade att arbete skulle bli ett privilegium för ett fåtal, som lyfte hög lön, medan den stora massan vegeterade på existensminimum framför tv:n. Denna debatt flammade upp igen i samband med den ekonomiska depressionen i början av 1990-talet. I dag kan vi se klarare på detta problem. Paradoxalt nog fruktar man i dag inom EU att vi skall få en tilltagande brist på arbetakraft. I stället för att få mera fritid måste vi i dagens datoriserade samhälle jobba minst lika mycket som på 60-talet. Många jobbar i själva verket mera i dag än innan datorerna tog över rutinjobben. Naturligtvis är produktiviteten i dag mycket större än när miljoner handelsmän, kontorister, telefonister osv räknade och kopplade för hand. Att datorerna skulle orsaka massarbetslöshet har visat sig vara helt fel. När miljontals yrken försvunnit har nya i stället uppstått.

Den ur filosofisk synvinkel överlägset intressantaste frågan är om det är möjligt att konstruera datorer som inte bara är avancerade räknemaskiner utan verkligt intelligenta. Det är lätt att förstå att den frågan väckte både rädsla och entusiasm. Redan under 50-talet spekulerade experterna på området om s.k. artificiell intelligens (AI). Denna fråga blev självklart ett kärt motiv i science-fiction, i filmer och t.o.m. serietidningen Kalle Anka. Mest berömd är väl HAL, datamaskinen ombord på rymdskeppet i boken, senare filmen 2001-En rymdodyssé (1968) av den legendariske författaren A.C. Clarke . HAL visar sig tänka självständigt och den känner t.o.m. rädsla när den slutligen stängs av och “dör”.

Temat med den intelligenta datorn som får ett medvetande och tar över makten är en variant av en mycket gammal och folkkär myt. Redan under antiken grubblade man över om det är möjligt att skapa konstgjorda varelser. Alkemisterna grubblande över frågan under medeltiden. Golemmyten härstammar från denna tid. Frankensteins monster har de flesta sett i någon av många filmer baserade på Mary Shelleys klassiska bok. Robotarna gjorde uppror i litteraturen redan före datorernas tid, men i Isac Asimovs berömda böcker är robotarna mänsklighetens odödliga tjänare.

Vad gör vi om datorerna tar makten? Då är det bara att dra ur stöpseln, förklarade teknologerna på 1960-talet. Men så enkelt var det inte. I dag har datorerna tagit makten, men om vi drar ur alla stöpslar så kollapsar vårt samhälle. Vårt västerländska samhälle är i dag helt beroende av datorer. Men ingen av de hundratals miljoner datorerna har någon intelligens. De är helt mekaniska apparater, maskiner i ordets egentliga mening. Det finns ingen risk att de skulle få fri vilja, lust efter makt eller frukta “döden”. Så länge vanligt folk inte hade någon direkt kontakt med datorer så upplevdes de som skrämmande och hotfulla. I dag har de flesta tillgång till en persondator. Man använder den dagligen. Det som är välbekant upplevs inte som skrämmande. Men är datorerna verkligen ofarliga? Kan det vara så att datoriseringen påverkar oss, förändrar oss, utan att vi är medvetna om det?

Om teknologerna lyckas bygga en en dator med intelligens så har de gjort en av de viktigaste, mest omvälvande innovationerna i mänsklighetens historia. De har då skapat intelligens, något som hittills endast kunna ske genom en lång evolution. En ny form av intelligens kommer då att börja spela en roll för världens framtid. Man kan knappast överbetona betydelsen av en sådan upptäckt. Men är en sådan prestation alls möjlig?

Under 1960-talet startade flera datorexperter i USA program för att utveckla artificiell intelligens (AI). Till de mest entusiastiska hörde Marwin Minsky och Simon. De förutspådde vid mitten av 1960-talet att datorer om 20 år skulle kunna göra allt som en människa kan. Det vimlar av den typen av spådomar under 60- och 70-talet. I tidningar och tidskrifter diskuterade man vilka fantastiska maskiner som snart skulle se dagens ljus, talande, tänkande datorer, t.o.m. datorer med medvetande.

Att teknologerna misstog sig grundligt är inte svårt att förstå. De visste förstås hur datorerna fungerar, men var på det stora hela fullständigt okunniga om hur människor fungerar. Vid den tiden var kunskapen om människohjärnan ännu i barnskorna. I dag vet vi mera, men forskarna kan fortfarande inte förklara hur vi tänker, hur det är möjligt att jag nu använder kunskaper och färdigheter från ett långt liv för att skriva ner denna text. Jämfört med människohjärnan är även den mest komplicerade dator blott en avancerad apparat för att addera ettor och nollor.

Den enorma entusiasm och fruktan som var typisk för de första decennierna av forskning kring AI påverkades föga av att några filosofer ställde sig mycket kritiskt mot programmet. En av de mest kända var Hubert Dreyfus. Han framträdde i många diskussioner och antologier som kritiker av AI-programmet. År 1986 skrev Dreyfus “there is almost no likeliehood that scientists can develop machines capable of makins intelligent decisions. After 25 years of research, AI has failed to live up to its promise, and there is no evidence that it ever will.”28 Dreyfus menar att AI aldrig kommer att kunna ersätta mänsklig intelligens därför att vi människor inte är “tänkande maskiner”. Vi människor har en intuitiv intelligens som maskiner aldrig kan ha eller ens simulera.

Det har, när detta skrivs, gått 20 år sedan den citerade artikeln av Dreyfus publicerades. Hur har det gått med AI-programmet efter 45 år? Det har avsomnat i all tysthet. Ingen tror mera på att dagens datorer skall kunna göras intelligenta. Mänsklig intelligens är helt enkelt mycket mera komplicerad än datorteknologerna under 60- och 70-talet kunde ana. Under denna tid har forskarna lärt oss en hel del om hur hjärnan fungerar, men fortfarande famlar man närsta helt i blindo när det gäller att förklara intelligens, medvetande och känslor.

Som vanligt finns här en begreppslig fråga i botten. Vad menar vi egentligen med intelligens och hur avgör man om någon, maskin eller människa är intelligent? Har intelligens någonting med medvetande att göra. Kan man vara intelligent utan att vara medveten? Hur förhåller sig intelligens till känslor? Är intelligens i själva verket ett slags känsla, eller är känslan en form av intelligens? Dessa frågor hör till de svåraste, men också mest spännande vi kan ge oss i kast med. Men redan innan man börjar kan man undra om vår intelligens faktiskt räcker till för uppgiften. Kan en intelligent varelse förklara sig själv?

Psykologerna har ända sedan början av 1900-talet arbetat med att utveckla test som mäter intelligens. Testen består vanligen av en stor mängd uppgifter nedskrivna på papper som den testade skall lösa genom att skriva ner svaren på papper. Den som gör testet bestämmer sedan vilka svar som är rätta och hur resultatet skall tolkas. Men hur vet man att dessa test mäter intelligens? Om två olika test ge olika resultat hur vet man vilket som mäter verklig intelligens? Enklast är att ge en operationell definition, dvs att definiera intelligens som det som ett visst test mäter, vad detta än må vara.

När det gäller datorers intelligens har det s.k. turingtestet, efter engelsmannen Turing, ofta tagits som metod att avgöra om en dator (ett program) är intelligent. Ett sådant test är i dag lätt att utföra via en dator. En person sätter sig framför en dator och får följande instruktion. Genom denna dator kan du kommunicera med två andra datorer A och B. Vid den ena sitter en människa men den andra styrs av ett program som är avsett att vara intelligent. Du får nu under en halv timme ställa frågor till A och B. Du får fråga vad som helst. Du skall på basen av svaren försöka avgöra vilkendera av A och B som är en dator. Tanken är att om ett urval personen under denna tid inte kan avgöra vilkendera som är en dator så är programmet intelligent. Såvitt jag vet har inget program klarat detta test.

Anta att ett program klarar testet. Är detta faktiskt ett bevis på intelligens. Knappast. Samtal mellan främlingar brukar inte uppvisa någon större nivå av intelligens. De är vanligen i hög grad stereotypa. “Hej på dej. Hur står det till?” “Jo, tack bra. Hur är det med dig själv då?” “En dag i sänder. Jämna plågor. Ingenting att klaga på.” “Vädret har varit tråkigt den sista tiden” osv. Jämför med följande situation som verkligen kräver intelligens. Du har ett viktigt möte på jobbet kl 10. Barnen skall till lekis, men du upptäcker att ett barn har feber. Din man är på resa i Kina. Bilen är på reparation. Du hittar inte ditt bankkort, gröten bränner vid och det snöar och är 20 grader kallt ute. För att klara av en sådan situation behövs verklig intelligens.



1 Om själva ordet “vetenskap” och dess historia kan man läsa i t.ex. Sven-Eric Liedman I skuggan av framtiden.Modernitetens idéhistoria. Bonnier Alba 1997, ss. 270-275. Ordet kommer av tyskans Wissenschaft och kom i bruk under 1800-talet i ungenfär sin nuvarande betydelse, som inkluderar naturvetenskap samt forskning om samhälle, kultur och historia. Tidigare användes ordet “filosofi” om allt sökande efter kunskap, förståelse och visdom. Den forskning om naturlagarna som uppkom under 1600-talet kallades fram till början av 1800-talet “naturfilosofi”. Experimentell vetenskap kallades då följdriktigt “experimentell filosofi”. Det engelska ordet “science” kom i bruk först i mitten av 1800-talet.

2 En utredning av ordet teknologis historia kan man läsa t.ex i Sven-Eric Lidman a.a. ss. 352-364.

3 Under medeltiden var det européerna som bedrev industrispionage i Kina. I våra dagar är det tvärtom. Den viktigaste kinesiska teknik man lyckades stjäla var konsten att tillverka silkestyg, en synnerlig begärlig och dyr produkt i Europa.

4 Min beskrivning av sprängämnesteknologin är hämtad ur Walter Grellings bok Kemien erövrar världen. Söderströms 1939.

1 Chellis Glendinning “Notes toward a Neo-Luddite Manifesto”, s. 605. Ingår i antologin Philosophy of Technology. The Technological Condition, redigerad av R.C. Scharff och Val Dusek., Blackwell 2003.

2 Alla citat är hämtade ur The Works of Francis Bacon editerad av J. Spedding, R.L. Ellis och D.D. Heath, tryckt i London 1859 av Longman and co. et alia. Citaten är från sidorna 158-164.

3 Denna essä publicerades första gången 1954 i boken Vorträge und Aufsätze. Den finns i en liten skrift med titeln Die Technik und die Kehre , Nelske, 1962. Den ingår i engelska översättning i många antologier t.ex. i Philosophy of Technology. The Technological Condition. Se not nedan.

4 Jacques Ellul “The Aims of a Philosophy of Technology” i Robert C. Scharff och Val Dusk Philosophy of Technology. The Technological Condition. Blackwell Publishing Ltd. 2003, s. 184.

5 Det ingår t.ex. i Philosophy of Technology, se not ss. 467-470.

6 Arne Næss Livsfilosofi. Ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Natur och Kultur 2000, s. 131. Det norska originalet utkom 1999.

7 På svenska kom boken redan samma år med titeln Historiens slut och den sista människan, Norstedts Förlag.

8 Se föregående not s. 14.

9 E. Lund, M. Phil, J. Sløk Europas idéhistoria. Wahlström och Widstrand, 1969, s. 152.

10 En förträfflig och kortfattadöversikt av denna diskussion får man i Bernt Skovdahls bok Framstegstankens förfall. En forskningsöversikt över 1900-talets framstegstanke. Symposion, 1996.

11 G. H. von Wright Humanismen som livshållning. Söderströms & C:o, 1979, s. 59.

12 G. H. von Wright Myten om framsteget. Söderströms, 1993, ss. 50-51.

13 Se föregående not s. 49.

14 Se not 11 s. 60.

15 Se not 10 ss. 14-16.

16 Se not 11 s. 50.

17 Citaten är hämtade ur Gunnar Fredrikssons bok Schopenhauer, Bonniers, 1996, s. 33.

18 Joseph Agassi Technology. Philosophical and Social Aspects. Reidel 1985, ss. xiii-xiv.

19 Se t.ex. “Introduction” ss. 6-7 i Philosophy of Technology, not 3.

20 Citerat efter Anders Wedberg Filosofins historia. Nya tiden till romantiken. Bonniers 1970, ss. 21-22.

21 Citerat eftet Wedberg, se not 18, s. 23.

22 Robert Heilbroner “Do Machines Make History” s. 11. Ingår i Readings in the Philosophy of Technology, redigerad av David N. Kaplan, Rowman & Littlefield Publisher, 2004.

23 Se föregående not s. 12.

24 Bjarne Huldén Antiken och tekniken, Gummerus 1989, s. 107.

25 Ordet “papper” kommer av papyrus, namnet på en vassliknande växt i Egypten. Fibrer av denna användes under antiken för att göra ett slags papper. Men man använda inte cellulosametoden utan skar mycket tunna strängar som limmades ihop. Kineserna löste upp växtfibrer till en massa som sedan breddes ut för att torka. Till Europa kom denna konst via araberna på 1200-talet. Man använde så linnelump som råvara. Lumpen löses upp i en vätska till en trög massa som sedan breddes ut för att torka.

26 Man kan undra vad som skulle ha hänt om det inte funnits stenkol. Den tekniska utvecklingen skulle säkert ha gått i en annan riktning. Vattenkraften var det enda alternativet. Kanske skulle utvecklingen i Europa ha stagnerat.

27 Siffrorna är hämtade ur Pekka Kuusi Tämä ihmisen maailma, Söderström, 1982, ss. 238-239.

28 Hubert and Stuart Dreyfus “Why Computers May Never Think like People”, ingår i Readings in the Philosophy of Technology, se not 21, s. 397. Artikeln publicerades första gången 1986 i MIT Technology Review.
1   2   3   4   5   6   7


Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©atelim.com 2016
rəhbərliyinə müraciət