Teknologins filosofi kompendium av

Kants kategoriska imperativ

Den tyska 1700-talsfilosofen Immanuel Kants kategoriska imperativ är troligen den bäst kända av all de moraliska principer filosoferna fört fram. Denna princip säger att du skall handla så att du skulle vilja att maximen för ditt handlande blev allmän lag. Enligt denna etik bör vi besvara Immanuels fråga ungenfär på följande sätt: “Du måste tänka noga efter hur du skulle önska att vem annan som helst, med dina kunskaper, betedde sig i din situation. Du måste tänka ut vilka alternativ du har. Sedan måste du bedöma vilket av dessa du ville ha som allmän lag. Det är det moraliskt rätta och det bör också du välja.”

Kants etik är allmän och abstrakt. Den fungerar bra på enkla handlingar. Som exempel ger man ofta stöld, lögn, otrohet och andra vardagliga handlingar. Om du anser att alla borde stjäla så är det rätt, annars orätt. Det duger inte att anse att de flesta borde vara ärliga, men inte du. Kants tanke är att en etik inte kan gälla bara för en, eller en grupp. Antingen gäller den för alla eller så är det inte en etik.

Ger Kants imperativ någon vägledning när det gäller val av teknologi? Får Immanuel svar på frågan om han borde åta sig uppdraget eller inte? Knappast? Än mindre ger det vägledning när det gäller genteknologi, stamcellsforskning, rymdresor eller liknande. En kantiansk pliktmoral är till lika liten hjälp som en kristen övernaturlig moral.

Under 70- och 80-talet pågick en världsomfattande debatt om kärnkraften. I den utgick man varken från Bibeln eller Kant. Förespråkarna betonade att kärnkraft innebär stora mängder el till ett rätt billigt pris. Motståndarna betonade i stället riskerna. En härdsmälta i en reaktor kunde döda och skada tusentals människor, det använda bränslet är starkt radioaktivt och måste tas om hand i tusentals år. Det som man diskuterade var alltså konsekvenserna. Förespråkare och motståndare var eniga om att konsekvenserna var den avgörande faktorn. Förespråkarna såg övervägande goda konsekvenser och små risker, medan motståndarna i stället såg övervägande stora risker men liten nytta. De utgick sålunda, medvetet eller omedvetet, från att en teknologi är bra om den övervägande har goda konsekvenser, och dålig om det motsatta gäller. De utgick sålunda från en konsekvensetik. Vidare utgick de från att de relevanta konsekvenserna är nytta, resp skada för människan. För att fatta rätt beslut måste nytta och skada vägas mot varandra. I praktiken använde de sålunda en utilitaristisk etik.

Utilitarismen säger att om vi står inför flera alternativ så bör vi välja det som medför “största möjliga lycka för största möjliga antal människor”. Den moraliskt rätta handlingen är alltså den som ger största lycka, inte bara för den handlande själv utan för flest antal människor. Detta låter vackert, men hur kan man på förhand veta vilket alternativ som leder till största möjliga lycka?

Edward Teller betraktades under sin livstid rätt allmänt som en ond människa. Inom vänsterna var han direkt hatad. På ett besök i USA presenterades Sovjets regerinschef Michail Gorbatjov för Teller. Teller sträckte fram handen för att hälsa på den ryske gästen men Gorbatjov vägrade skaka hand med “mannen bakom den amerikanska vätebomben”. Teller föddes i Ungern 1908 i en judisk familj. Som ung och briljant fysiker fick han jobb i Tyskland. År 1933, när nazisterna kom till makten och marken började bränna under fötterna för judarna, flydde Teller och kom 1935 till USA. Där blev han en av männen som byggde den första atombomben. År 1949 sprängde ryssarna den första “kommunistiska” atombomben. Detta satte skräck i Väst och Teller startade en kampanj för att bygga en ännu kraftigare bomb, en vätebomb. Han blev ledare för byggandet av en vätebomb. Den första sprängdes 1952. På 1980-talet förespråkade han att USA skulle bygga ett system för att förinta fientliga missiler högt uppe i atmosfären, dvs innan de hann nå sina mål. Detta system gick i medierna under benämningen “stjärnornas krig”.

Teller arbetade alltså hårt både för atombomben, vätebomben och “stjärnornas krig”. Handlade han moraliskt rätt. Hans handlingar motiverades troligen främst av ett hat mot först nazismen och senare kommunismen. Men anta att han följt en utilitaristisk moral. Var det då orätt att bygga bomberna, först för att hindra Hitler och senare för att stoppa kommunismen? I dag vet vi hur det gick. Nazismen krossades och kommunismen bröt samman. Vi vet också att Hitlers forskare inte hade resurser att bygga en atombomb. Det visste man förstås inte under kriget. (Det hade knappast varit omöjligt för tyskarna att bygga en atombomb om Hitler tidigt hade informerats och fattat beslut om att sätta in alla krafter på projektet. Det finns en omfattande litteratur om detta.)

Under det andra världskriget och under det kalla kriget var det förstås omöjligt att med någon säkerhet avgöra vilket alternativ som kommer att medföra störst lycka. Under det kalla kriget argumenterade många intellektuella och filosofer i Europa, bland dem den berömde Bertrand Russell för att det mest moraliska alternativet var att Västmakterna ensidigt förstörde sina kärnvapen. Russell menade att kapprustningen med kärnvapen med stor sannolikhet leder till ett kärnvapenkrig med förintelse av en stor del av mänskligheten. Detta är det värsta som kan hända. Om Västmakterna avrustade så skulle kommunisterna antagligen med tiden ta makten över hela världen. Men, menade han, det är bättre att leva i under en kommunistisk regim än att vara död. Bättre röd än död, löd slagordet i mången demonstration i Europa mot kärnvapen.

Teller ansåg däremot att Västvärlden borde ha ett så starkt försvar att Sovjet skulle avskräckas från alla militära äventyr. Man borde garanterat kunna förinta Sovjet om det gick till anfall. Därigenom skulle friheten, demokratin och kapitalismen kunna räddas. I dag vet vi att Teller fick rätt. Borde vi då omvärdera honom och hans arbete för att göra USA till den militärt starkaste makten i världen? Alla är väl i dag eniga om att frihet, demokrati och kapitalism gör ett större antal människor lyckliga än nazismen eller kommunismen.