Ana səhifə

Teknologins filosofi kompendium av


Yüklə 275.5 Kb.
səhifə1/7
tarix26.06.2016
ölçüsü275.5 Kb.
  1   2   3   4   5   6   7



TEKNOLOGINS FILOSOFI

KOMPENDIUM

Av

Hans Rosing


Lektor i vetenskapsfilosofi vid Åbo akademi

INLEDNING

Den snabba omvandling av produktionen i Europa, som vi kallar industrialisering, tog på allvar fart i början av 1800-talet. Industriägarna, kapitalisterna, tog då i bruk effektivare maskiner av varierande slag. Dessa drevs vanligen med ångkraft. För ägarna innebar effektivare maskiner högre produktivitet och större vinster. Samtidigt innebar de hårdare konkurrens med andra företagare. Det gällde att sälja produkterna så billigt som möjligt.

För arbetarna innebar de nya maskinerna, åtminstone på kort sikt, ofta arbetslöshet, lägre löner och större risker. Det fanns ju inga fackföreningar som försvarade arbetarnas intressen. Missnöjet tog sig därför ibland våldsamma uttryck. Mest kända är de oroligheter som skakade England 1811-1813. Arbetarna i Nottinghamshire, Lancashire och Yorkshire slog sönder de nya maskinerna och stoppade därmed produktionen. Regeringen sände trupper för att stoppa förstörelsen. Det blev blodiga sammandrabbningar mellan obeväpnade arbetare och soldater som sköt skarpt. Omkring 36 arbetare dödades, ytterligare 24 dömdes till dödsstraff och många fick andra straff.

Enligt ett rykte leddes arbetarna av en man som hette Ned Ludd. De upproriska började därför kallas ludditer. Ordet har senare fått stå som benämning på alla som är skeptiska till, och motsätter sig teknologiska innovationer. Ludditerna är alltså teknofober. De vill dock inte avskaffa all teknologi, utan endast s.k. hård teknologi. Under senare delen av 1900-talet uppstod en rörelse som var starkt kritisk mot den rådande tron på ekonomisk tillväxt som drivs av teknologiska innovationer. Dessa kallades ibland neo-ludditer. De utformade program, neo-ludditiska manifest, om hur samhället borde utvecklas. Sålunda krävde Chellis Glendinning år 1990 att kärnkraften, den kemiska teknologin, genteknologin, televisionen, den elektromagnetiska teknologin och datorteknologin skall avskaffas. I stället bör vi använda människonära, enkel, mjuk och grön teknologi till gagan för allt liv på jorden.1 Gröna rörelsen är ett annat exempel på en motreaktion mot tron på tillväxt och ständigt stigande produktion.

Teknofobernas motsats är teknofilerna, de som tror att teknologin kommer att lösa, om inte alla, så i alla fall de flesta problem människan står inför. Under de senaste 200 åren har det publicerats otaliga artiklar och böcker i vilka teknologin prisas och man utlovar ett framtida teknologiskt paradis med billig energi, fantastiska hem, medicin som botar allt, förlängning av våra aktiva liv, rymdresor osv. Ray Kurtzweil, en ledande expert inom datorteknologin, förkunnade i boken The Age of Spiritual Machines: When Computers Exceed Human Intelligence (1998) att det om 20 år kommer att finnas datorer som är intelligentare än människan. Inom 50 år kommer det att vara möjligt att koppla datorer direkt till den mänskliga hjärnan. Därmed kommen gränsen mellan maskin och människa att suddas ut. En ny typ av supervarelse, en varelse som är något mer än både djur och maskin kommer att uppstå. Denna varelse kommer att vara överlägsen i alla avseenden. Den har ett utvidgat medvetande, en förståelse av världen som vi inte kan drömma om osv.

En annan dataexpert, Hans Moravic menar i boken Robot: Mere Machine to Transcend Mind (1998) att teknologerna småningom kommer att skapa intelligenta maskiner. Superintelligenta robotar kommer att vara våra barn. De kommer att ha våra ideal, mål och värderingar. Liksom föräldrar vill att deras barn skall få allt det bästa så vill vi att dessa våra efterkommande skall inkludera allt det goda i människan. De kommer att vara våra arvtagare, men oerhört mycket mer intelligenta och praktiskt taget odödliga.

Teknofobi och teknofili är naturligtvis extrema motpoler. Vanligen ligger åsikterna om teknologin någonstans mellan dessa poler. Vanligen anser vi att teknologin har både goda och dåliga konsekvenser. Flygplan kan användas för att frakta passagerare eller för att frakta bomber. Vissa teknologier såsom kemiska och biologiska vapen fördöms av de flesta, medan andra, såsom elektrisk belysning, kylskåp och elspisar ses som stora framsteg. Vanligen är vi dessutom oeniga om vad som egentligen är goda konsekvenser. Somliga anser att det är bra med billig energi, andra menar att det leder till slöseri och massor av onödiga prylar, till lättja och att man förlorar förmågan att göra saker själv.

Teknologins filosofi försöker på ett kyligt, rationellt sätt, undersöka vilka konsekvenser teknologin har på oss själva och på samhället. Den försöker också bedöma vad som är goda och dåliga konsekvenser. Som specialområde inom filosofin är teknologins filosofi ganska ung. Först vid mitten av 1900-talet började några av de ledande filosoferna fundera över hur vi påverkas av den allt snabbare teknologiseringen av samhället.

Filosofi handlar ytterst om några få grundfrågor. Vad kan vi veta? Hur kan vi veta det? Vad är en människa? Vad är rätt? Hur bör vi handla? De två första frågorna behandlas inom kunskapsteorin och vetenskapsteorin. De tre senare frågorna behandlas inom en rad discipliner inom filosofin. Teknologins filosofi är en av dessa. Den försöker besvara dessa frågor med utgångspunkt i den roll teknologiska innovationer spelar för mänskligheten och för livet på jorden.



1. VAD ÄR TEKNOLOGI?

Hur gör man begreppsanalys?


För att diskutera, debattera, förklara, beskriva, planera och kritisera måste vi använda ord. Strömmar av ord, ord i massor. I dagens informationssamhälle drunknar vi formligen i de flodvågor av ord som sköljer över oss i tidningar, radio, tv, böcker, på nätet, i samtal. Aldrig tidigare har det producerats så mycket ord som i dag. Aldrig har det heller producerats så mycket strunt, snömos, fördomar, propaganda, rena bedrägerier och så många missförstånd. Vi talar förbi varandra mer än någonsin.

Man kan undvika en hel del missförstånd genom att göra en noggrann analys av de centrala begrepp han använder. Att göra en begreppsanalys innebär att undersöka i vilken eller vilka betydelser ett ord används i olika sammanhang. Dessa betydelser kan sammanfattas i form av definitioner jämte exempel. Vid analysen bör man sträva att precisera begrepp som annars är vaga och diffusa i “konturerna”. Man bör sedan säga klart ut vilken definition man själv utgår ifrån. Vi kommer i fortsättningen att tala om teknologi, men vad menar man med ordet? I olika texter menar man olika saker. Därför är det viktigt att jag klart definierar vad jag menar i just denna text.

Begreppsanalys tillhör den gren av filosofin som kallas semantik (av grek. sema = tecken). Den undersöker mening/innebörd hos språkliga uttryck och andra tecken. Inom semantiken är det till hjälp om man skiljer mellan tre “nivåer” när vi använder språket. Vi använder ord, som antingen talas eller skrivs, för att uttrycka begrepp, tankar, som i sin tur refererar till ting och processer av varierande slag.

Ex: Ordet “gris” använder vi när vi vill få någon att tänka på ett fyrbent däggdjur med välkända egenskaper. Det som vi tänker på, själva tanken är vad jag menar med ett begrepp. Denna tanke är varken stor eller liten, den grymtar inte och har inget kön etc. Om jag säger ordet “sika” till en finne så tänker han på samma begrepp. En engelsman reagerar inte på “gris” eller “sika” men säger vi “pig” så tänker också han på samma begrepp. Såväl ordet som begreppet refererar, hänvisar till konkreta ting, dvs de grisar vi kan se och ta på.

Ordet “gris” är kort och består av fyra bokstäver. Begreppet gris är något som bara kan tänkas. Det som vi borde tänka på är ett däggdjur med tryne och knorr på svansen som är ett av våra viktigaste husdjur. Av vad består ett begrepp? Vi undviker här att fördjupa oss och säger att det består av tankar. När vi tänker så använder vi inte ord, utan begrepp. För att skriva ner tankarna måste de formas i ord. Detta är ofta en svår uppgift. Många tankar kan inte alls formas i ord. Jag har själv ofta svårt att finna ord som precis motsvarar mina tankar.

Det som begreppet refererar till består förstås av kött och blod. Varje indivuduell gris, nulevande, som levat eller kommer att leva tillhör referensen eller begreppets extension. De skrivna orden finns på papper, på datorskärmar etc. De talade orden upplöses med ljudvågorna om vi inte bevarar dem genom bandspelare, video eller liknande. Begreppen finns däremot endast i “våra huvuden”. De existerar i form av tankar. Det betyder inte att de nödvändigtvis är subjektiva. De är objektiva i den meningen att vi alla kan lära oss begreppen och använda dem när vi berättar, beskriver, debatterar, planerar, beräknar etc. Det vi refererar till finns vanligen i en rent konkret mening som ting, verksamheter, egenskaper osv.

Ofta använder man citationstecken om man vill markera att man talar om ordet och inte begreppet eller tinget. Ex: “Gris” är ett kort ord. Med “gris” och “svin” menar man vanligen samma sak. Men om det klart framgår av sammanhanget vad man menar är det onödigt att använda citationstecken. Jag lämnar i fortsättningen bort dem om det inte leder till missförstånd.

Ett och samma begrepp, och därmed också samma ting, kan betecknas med olika ord i samma språk. Galt, orne och hangris står för samma begrepp, nämligen en gris av hankön. Samma ord kan också beteckna olika begrepp och ting. Ordet “gris” kan t.ex. beteckna en lortig människa eller en sparbössa. Olika språk består förstås av olika ord. Orden, vokabulären, i t.ex. svenska, finska, engelska och kinesiska är förstås olika. Men begreppen är i stor utsträckning lika liksom också de ting man refererar till. Begreppet gris finns i alla kulturer som håller grisar. Men man har förstås olika benämningar för det. Teknologi finns i dag i alla kulturer, men man använder naturligtvis olika ord för den.



Definition av teknologi

Ordet “teknologi” är sammansatt av två ord från grekiskan. Techne kan betyda både hantverk och den skicklighet som krävs i hantverket, dvs den färdighet eller metod en hantverkare använder när han t.ex. drejar en lerkruka eller smider ett svärd. Logos betyder ord, men har också andra betydelser. I sammanställningar med “-logi” översätter vi det vanligen med “lära om” eller “teori”. Vad än en människa tillverkar kallas en artefakt, dvs ett konstgjort ting. Av latinets ars = konst och facere = att göra. “Teknologi” är alltså ett grekiskt ord. En direkt översättning till svenska ger oss betydelsen: läran om konsten att framställa artefakter. En kortare motsvarighet är: teknikens teori, eller, teoretisk teknik.

Man bör notera skillnaden mellan teknik och teknologi. Teknik är konsten att framställa något. Teknologi är läran om konsten att framställa något. Inom vetenskapen har vi otaliga “logier”, t.ex. biologi som är läran om livet. Biologi är en vetenskap, en forskningsgren. På samma sätt är teknologi en vetenskap, en typ av forskande. Men det är en speciell typ av forskande. Det är forskande om techne, dvs. om konsten att framställa artefakter. Alltså: En tekniker är en person som bygger artefakter. En teknolog bygger däremot inte artefakter. Han bedriver forskning om bästa sättet att bygga en artefakt, eller forskning som leder fram till alldeles nya artefakter, teknologiska innovationer.

En arkitekt är ett belysande exempel på en teknolog och vad teknologen gör. Arkitekten får en gedigen utbildning vid en teknisk högskola. Hans uppgift är att planera och rita byggnader. För detta krävs noggrann kännedom om vad byggnaden skall användas till, om material, ljusförhållanden, akustik, omgivande byggnader etc. Ett internationellt känt exempel är det av Alvar Aalto ritade sjukhuset i Pemar nära Åbo. Aalto gjorde med hjälp av sin stab all den forskning, planering, alla beräkningar och slutligen de ritningar som krävdes. Sjukhuset byggdes sedan av arbetare under ledning av byggmästare. Dessa skötte de rent tekniska uppgifterna. Det färdiga sjukhuset kunde aldrig ha blivit till utan yrkeskunniga arbetare. Men det var ändå Aalto som tänkte ut byggnaden och därför är den hans skapelse. Arkitekterna är den grupp av teknologer som ritar städerna och därmed bär ett stort ansvar för hur de ser ut, och därmed för människornas trivsel.

Man bör notera att engelskan inte gör en skillnad mellan teknik och teknologi. Ordet “technology” används som regel om både själva produktionen och om den forskning som leder fram till en innovation. På engelska är det vanligt att kalla en stenåldersman som tillverkar stenyxor “a technologist” och hans verksamhet “technology”. På svenska bör vi säga att stenåldersmannen använder primitiv teknik. (Om vi tycker att ordet primitiv ger förklenande associationer kan vi tala om enkel teknik). En teknolog är en person som har utbildats till forskare. Han kan vara ingenjör, men också läkare, psykolog eller han någon annan yrkesbeteckning.

Men ännu har vi inte någon definition, dvs någon beskrivning av det som skiljer en teknolog från andra forskare. För att förstå begreppet är det bäst att utgå från begreppet vetenskap därför att teknologin baserar sig på vetenskapen. Utan vetenskap finns det ingen teknologi, men nog förstås teknik. Vetenskapen är alltså mycket äldre än teknologin. tekniken i sin tur går tillbaka till stenåldern. Så låt oss först undersöka vad som menas med “vetenskap”.


Definition av vetenskap.

Aristoteles (384-322 f.Kr) var den första som utarbetade en lära om hur en definition bör se ut. Han skrev flera böcker om logiken utredde vad en definition går ut på. Aristoteles skrev förstås på grekiska men när hans logik under medeltiden blev en del universitetens undervisning, som gick på latin, gav man begreppen latinska namn som hängt med fram till i dag. Det begrepp som skall definieras kallas definiendum. Det definierande uttrycket kallas definiens. Definiens bör bestå av två delar som på latin kallas genus proximum och differentia specifica. Liksom mycket annat i Aristoteles logik är detta än i dag ett bra recept för en definition. Genus proximum anger den närmast större klass till vilket definiendum hör. Differentia specifica anger sedan kännetecknen på just detta begrepp.


Vetenskap är nu det begrepp jag definierar, dvs definiendum. Definiens lyder: Social verksamhet vars mål är att rationellt beskriva och förklara världen genom att man ställer upp generella teorier och testar dem mot empiriska, objektiva observationer.1

Genus proximum är sålunda “social verksamhet”. Jag framhåller därmed att vetenskap är något som människor gör tillsammans, i samverkan med varandra. Det ensamma geniet av typ Uppfinnarjocke är en myt. Det finns dock massor av olika slag av verksamheter, t.ex. politik, idrott, utbildning och krig. Genom differentia specifica anger jag vad som är kännetecknande och unikt just för den verksamhet som här avses. Det är strävan att rationellt beskriva och förklara genom att ställa upp generella teorier om världen och sedan testa dessa genom observationer. Denna definition kan fördjupas genom att man man förklarar vad som menas med “rationell”, “förklaring”, “teori” osv. Läsaren torde dock känna dessa begrepp tillräckligt bra för att kunna följa denna framställning.

I fortsättningen kommer jag att använda ordet vetenskap i just den betydelse jag definierat. Härav följer t.ex. att verksamhet som inte söker rationella förklaringar inte faller under det definierade vetenskapsbegreppet. Därigenom utesluts t.ex. folktro, ockultism, magi och religion. Enligt definitionen räcker det inte att man ställer upp teorier. Dessa måste också kunna testas genom observationer. Experiment räknas då en en speciellt pålitlig typ av observation, som kan upprepas, och kontrolleras av andra. Därmed utesluts t.ex. filosofiska system såsom t.ex. Leibniz monadlära, Spinozas substanslära och Hegels teori om världsanden från vetenskapen.

Som genus proximum valde jag “verksamhet” för att betona själva forskningsprocessen, det som en forskare gör. Men verksamheten leder till en produkt. Ren konkret består produkten av böcker, avhandlingar och fackartiklar. Innehållet i dessa är tankar som utgör den egentliga produkten. Dessa tankar har formen av analyser, klassifikationer, beskrivningar av datainsamling och behandling, teorier och modeller. Dessa utgör sålunda slutprodukten. Speciellt viktiga är de generella teorier som allmänt godtas av experterna inom området.

Ordet “vetenskap” avser ofta, inte verksamheten, utan just dessa generella teorier. Med “vetenskap” avses alltså ibland verksamheten, men ibland produkten. Med “den vetenskapliga världsbilden” avser man sålunda de teorier om världen som godtas av experterna under en viss tid. Ofta tänker man då på endast vissa väldigt allmänna naturvetenskapliga teorier, såsom Aristoteles teori om universum, Kopernikus teori om solsystemet, den klassiska mekaniken, Darwins evolutionsteori eller kvantmekaniken.

De första som bedrev denna typ av sociala verksamhet var antikens greker. Under 500-talet f.Kr. började några grekiska filosofer (av filos = vän, sofia = visdom, alltså visdomsvänner) fundera över världens gåtor på ett nytt sätt. I stället för att anföra gudarna som förklaring till allting antog man naturliga orsaker och ställde upp teorier (theoria = åskådning) om vilka dessa kunde vara. Man sökte t.ex. orsaker till sol- och månförmörkelser, åskväder, jordbävningar, sjukdomar och många andra företeelser.

Vetenskapen uppstod alltså för ca 2500 år sedan i den grekiska kulturen. Då hade t.ex. de babyloniska och egyptiska kulturerna redan blomstrat i 2500 år. Då var babyloniernas kilskrift redan något över 2500 år gammal och egypternas hieroglyfer blott något yngre. Små handelsstäder hade då redan funnits i ca 4 000 år, och jordbruk och boskapsskötsel i liten skala hade bedrivits i 7000 år. Enkel teknik som att göra spjut och pilbågar, bygga hyddor hade funnits i tiotusentals år. Konster att göra upp eld hade människan känt till i över 500 000 år. Vetenskapen uppstod sålunda under ett skede när människan kulturellt redan hade utvecklats mycket långt. Hon byggde städer, bedrev handel till lands och sjöss, hon tillverkade järn, keramik, glas, hon byggde ståtliga palats, hon skrev djupsinniga diktverk och mängder av religiösa skrifter (t.ex. gamla testamentet), hon krigade med stora armeer, bedrev diplomati, spionerade, brevväxlade, organiserade sig i skrån, samhällsklasser osv.

Den grekiska vetenskapen hade en svår brist. Man fäste ganska liten vikt vid att testa teorierna. Det viktiga var att teorin på ett rimligt sätt förklarade. Men Aristoteles testade faktiskt andras teorier i och med att han anförde argument mot dem. Han använde alltså logik för att bevisa att de alternativa teorier som fanns var felaktiga. Sedan framförde han egna teorier som inte drabbades av motbevisen.

Den antika vetenskapen försvagades småningom och dog ut på 500-talet i och med att det romerska riket splittrades och Västrom föll sönder. Den mörka medeltiden drog in över Europa medan den arabiska kulturen i stället upplevde en stoslagen blomstring. Den antika vetenskapen flyttade, eller återuppstod, på 700-talet i Mellersta östern, med Bagdad som centrum och arabiskan som språk. Men det arabiska väldet föll sönder på 1200-talet och vetenskapen dog ut också i arabvärlden. Också i Kina och Indien förekom verksamhet som kan betecknas som vetenskap. Den kinesiska stagnerade dock helt på 1400-talet och den indiska fick aldrig samma betydelse som den grekiska, kinesiska och arabiska. Det bedrevs dock t.ex. matematisk och astronomisk forskning i Indien.

Vetenskap i precis den mening jag definierat ovan, och då talar vi om naturvetenskap, uppstod i Europa på 1600-talet. Norra Italien, Frankrike och England blev till en början ledande, men mot slutet av 1600-talet blev det Frankrike, Tyskland och England som stod i ledningen. Nationalekonomi uppstod under 1700-talet och humanistiska vetenskaper som språkvetenskap och historia under 1800-talet. Psykologin blev en vetenskap först mot slutet av 1800-talet.


Ingen teknologi under antiken och medeltiden.


Vetenskapens historia är sålunda lång och komplicerad. I alla ovan nämnda kulturer hade man naturligtvis stora tekniska kunskaper, men teknologi, dvs teoretisk teknik fanns ingenstans. Tekniken baserade sig inte på den vetenskap man hade utan på traditioner och på försök och misstag. Många tekniska uppfinningar såsom t.ex. krutet var en ren slump. Uppfinningarna gjordes av hantverkare som ofta inte ens var läskunniga, inte av högt utbildade forskare. Vi känner namnen på en lång rad vetenskapsmän från antiken, men endast Arkimedes (200-talet f.Kr) är känd för att ha gjort några få uppfinningar, såsom några krigsmaskiner och en pump, kallad Arkimedes skruv. Aristoteles, som var en oerhört produktiv och allsidig forskare gjorde inga praktiska uppfinningar alls. Han ansåg att praktiska uppfinningar var under hans värdighet. Detta var i själva verket den allmänna uppfattningen.

Den tekniska utvecklingen var mycket långsam. Den tro på tekniken och teknisk utveckling som är så typisk för dagens samhälle existerade inte. Den uppstod först på 1600-talet. Tekniska uppfinningar gjordes i regel av hantverkare, inte av vetenskapsmän. Det fanns inga skolor där man utbildade ingenjörer i vetenskapliga metoder och teorier.

Detta gäller den europeiska kulturen. I den kinesiska kulturen var intresset för tekniska uppfinningar betydligt större. Intresset för rent teoretisk forskning var däremot mycket mindre. I Den kinesiska kulturen fanns aldrig det brinnande intresse för teoretisk matematik och logik som fanns hos antiken greker. Men kineserna var först med en lång rad viktiga tekniska uppfinningar såsom kompassen, krutet, tillverkningen av papper, konsten att trycka med lösa typer. De uppfann slussen, byggde samtidens största fartyg och hade en avancerad textilindustri med siden som den viktigaste produkten. Deras metallindustrin var överlägsen och de katalogiserade tusentals växter för att undersöka deras medicinska egenskaper. Än i dag är naturpreparat en viktig produkt i kinesisk hälsovård. Acupunkturen är urgammal kinesisk metod som kom till Europa först på 1960-talet. Den betraktades först som verkningslös folktro, men blev småningom erkänd som effektiv mot vissa krämpor, t.ex. kroniska smärtor, och används i dag rätt allmänt också i Västvärlden.

Vetenskap och teknik var alltså två alldeles skilda verksamheter. Vetenskapsmännen sysslade, med få undantag, inte med teknik och teknikerna, dvs byggmästare, båtbyggare, glasmästare, smeder, textilarbetare osv sysslade inte med vetenskap. I antikens grekiska kultur ansågs det inte fint att arbeta med sina händer. Vetenskapsmännen räknade sig till eliten i samhället och så ner på hantverkarna och på tekniken som sådan. De teorier och upptäckter som gjordes inom vetenskapen utnyttjades parktiskt taget aldrig inom produktionen av varor, inom krigstekniken, byggnadstekniken, transporttekniken etc. Den antika grekiska vetenskapen existerade, som vi sett ovan, under nästan 1000 år. Under denna tid ändrades tekniken ganska litet. Transporterna till lands skedde med oxar och åsnor, till sjöss seglade men eller rodde. Man använde samma slags vapen, svärd, spjut, pilbågar under hela perioden. Jordbruksmetoderna förändrades föga. Inga nya energikällor togs i bruk. (Mot slutet av perioden började man dock utnyttja vattenkraft för att mala mjöl). Massor av böcker publicerades under denna tid, men varenda en skrevs för hand. Inget meddelande gick fortare än en häst springer. Människorna levde under samma villkor från generation till generation från århundrade till århundrade.

Så förblev det i stora drag i hela världen ända fram till 1800-talet. En del viktiga tekniska uppfinningar som vattenkvarnen, väderkvarnen, kikaren, krutet, glasögonen, boktryckarkonsten osv gjordes visserligen, men ingen av dem baserade sig på vetenskapliga teorier. I början av 1800-talet var transporterna till lands fortfarande helt beroende av djur, medan man seglade och rodde till sjöss. Att den moderna naturvetenskapen uppstod på 1600-talet ändrade inte nämnvärt på detta förhållande. De teorier som Galileo, Descartes, Huygens, Leibniz, Newton och många andra revolutionerade vetenskapen med fick föga praktisk betydelse för samtiden.

Definition av teknologi.

Vi är nu redo för en definition av teknologi. Jag använder samma genus proximum som för vetenskap, men när det gäller differentia specifika finns det både likheter och skillnader. Med “teknologi” menas en social verksamhet vars mål är att med rationella metoder utveckla produkter eller processer som ur ekonomisk, militär, medicinsk eller annan praktisk synvinkel, är nyttiga. Verksamheten baserar sig på vetenskapliga metoder, teorier och modeller.

Den viktigaste skillnaden ligger alltså i målsättningen. Teknologins målsättning är nyttoinriktad. Då menar jag inte nytta i en vag, allmän mening utan rent konkret. Man väntar sig att verksamheten skall ge nyttiga resultat på kort tid. Vi talar då om år inte om årtionden. När man startar ett teknologiskt projekt väntar man sig i regel att det skall ge klart nyttiga resultat senast inom två tre år. Om projektet pågår längre har det mera karaktären av grundforskning. Då är man ute efter att upptäcka något nytt och okänt. En del statsfinansierade projekt kan pågå längre, men det är sällsynt. Manhattanprojektet i USA under andra världskriget gick ut på att bygga en atombomb. Det tog ca fyra år. Apolloprojektet i USA på 1960-talet som avsåg att landa människan på månen pågick i ca 10 år och är ett av de mest långlivade teknologiska projekten någonsin.

Man bör notera att teknologi, enligt definitionen ovan, inte innebär att man producerar varor utan att man utvecklar modeller, ritningar, prototyper. För att göra detta krävs vanligen mycken forskning. Man vill t.ex. skapa en oljekamin som är trygg att använda och inte orsakar farliga utsläpp. Detta kräver dels teoretiska beräkningar men också att man bygger prototyper som noggrannt testas. Man finner så brister och börjar jobba med att få bort dem. Så fortsätter det tills man har en prototyp som uppfyller alla krav. Patentet på denna kan sedan säljas till en industri som börjar serietillverka kaminen. Teknologi är sålunda en form av forskning inte en form av produktion. Teknologerna gör sålunda prototyper, modeller, ritningar. Kemisk forskning kan gå ut på att finna nya mediciner med minimala biverkningar. Den kemiska formel på medicinen är vanligen upptäckarens egendom. Han kan sälja den till en firmma som sedan tillverkar och saluför medicinen.Själva produktionen sker sedan inom industrin eller inom någon annan institution, t.ex. inom sjukvården. Kort sagt bedriver teknologerna forskning och planering som sedan förverkligas av av tekniker och andra som “jobbar med sina händer”. Teknologerna bedriver t.ex. forskning för en ny miljövänlig bilmodell. De gör detaljerade ritningar. På fabriksgolvet bygger arbetarna bilarna i enlighet med ritningarna.

Teknologin begränsar sig inte enbart till maskiner, kemi och byggande. Ekonomisk planering alltifrån uppgörandet av statsbudgeter till verksamhetsplaner för firmor är en typ av teknologi i den mån de baserar sig på teorier som tagits fram genom ekonomisk forskning. Samhällsplanering av olika slag såsom planering av undervisning, hälsovård, statlig och kommunal administration är former av teknologi. Vårt samhälle är sålunda genomsyrat av teknologi. Det mesta som vi gör från födelse till döden är planerat i detalj av en arme av teknologer.

Liksom när det gäller begreppet vetenskap kan man i stället för själva verksamheten betona slutprodukten. Ordet “teknologi” kan sålunda också avse det som teknologerna förmår producera eller det som producerats genom deras forskning. Alla de prylar, all den organisation vi ser omkring oss kan alltså kallas teknologi. När vi dagligen och slundligen kommer i kontakt med teknologi, är beroende av teknologi så avses produkterna. Datorn jag skriver på är teknologi, liksom lampan, böckerna, rummet, kläderna jag har på mig, de proteser jag har i mina höftleder osv. Teknologin genomsyrar våra liv från ultraljudsundersökning av fostret till kremeringen. Den tränger också in i vår kropp och i vårt medvetande.

När jag i fortsättningen talar om 1800-talets teknologi, militär teknologi, miljöteknologi osv avser jag ibland de produkter i form av maskiner, byggnader, kemiska ämnen som finns under en viss tid. Ibland avses båda betydelserna.

Det betonas ofta att det inte finns någon skarp gräns mellan vetenskap och teknologi. Båda är typer av forskning. Lika litet finns det någon skarp gräns mellan teknik och teknologi. Teknologin skiljer sig från vetenskapen främst genom sin målsättning. Den strävar till nytta, tillämpning medan vetenskapen strävar till förklaring. Man kan också använda benämningarna grundforskning och tillämpad forskning. Medicin t.ex. är i grunden teknologi medan t.ex. de många biologiska vetenskaperna som zoologi, botanik, genetik, fysiologi, paleontologi främst är vetenskap = grundforskning. Teknologin och vetenskapen lever i en perfekt symbios. Båda påverkar och stimulerar varandra. Vetenskapen är t.ex. beroende av teknologin för att få alltmer avancerade instrument, t.ex. elektronmikroskop eller rymdbaserade teleskop. Det finns förstås många som sysslar både med teknologi och med grundforskning. Albert Einstein var en typisk grundforskare, men han gjorde också en del innovationer som han tog patent på.

Man bör inse att vetenskap alltid är en idealiserande verksamhet i den meningen att man bortser från otaliga små variationer när man definierar begreppen. Utan idealisering är ingen forskning möjlig därför att inget objekt, ingen process, ingen människa är exakt lik någon annan. Så fort vi använder ett allmänbegrepp så idealiserar vi. Tag begreppet stol. Vi har omedelbart en idealbild av en möbel på fyra ben med karm. Men det finns en oändlig variation av möbler och hur många gränsfall som helst. Detsamma gäller de begrepp jag definierar i denna undersökning. De vetenskaps-, teknologibegrepp och andra begrepp jag använder är alltså idealiserade och förenklade. Verkligheten i sig själv är varken enkel eller komplicerad. Den bara finns där. Det är vi som bestämmer hur enkel eller komplicerad vi vill göra den.

Vetenskapen ger oss ny kunskap men den påverkar inte våra livsvillkor särskilt mycket. Den kan såsom t.ex. Kopernikus heliocentriska teori om solsystemet eller Darwins utvecklingsteori påverka världsbilden, men det inverkar inte på vad vi äter, hur vi bor, rör oss eller på hur vi föds och dör. Teknologin däremot påverkar allting i dagens samhälle. Man kan vägra lära sig något om den vetenskapliga världsbilden men man kan inte bli fri från teknologin. Inte ens om man bosätter sig i ödemarken och klär sig i djurskinn är man fri.


Teknologin uppstod under 1800-talet


Vid sekelskiftet 1700/1800 talet började en av de viktigaste och mest avgörande förändringrna i mänsklighetens historia. En på vetenskapen baserad teknik uppstod. Det var Frankrike, Tyskland och England som gick i spetsen. Den viktigaste innovationen vid den tiden var att man tog en ny kraft, ångkraften i bruk.

Ångkraften i sig är inte märklig. Ren under antiken visste man att det uppstår ånga när man kokar vatten och att ånga utövar ett tryck och kan utföra arbete. Ingen hade emellertid funderat på hur ångkraften kunde användas för nyttigt bruk. I slutet av 1700-talet fanns det ett växande behov av en ny kraftkälla i industriområdena i Europa. Man hade ända sedan 1000-talet utnyttjat vattenkraften för att driva vattenhjul som i sin tur drev allehanda enkla maskiner som kvarnar, krossar, stampar, sågar, pumpar, vinschar etc. Vid denna tid fanns det kvarnar längs tusentals bäckar och åar. Det var inte längre möjligt att bygga ut denna kraft i någon större utsträckning. Samtidigt blev det brist på trävaror. Skogarna i de tättbebodda områdena hade huggits ner p.g.a. av det ständigt ökande behovet av byggnadsmaterial och bränsle. Stenkol fanns däremot hur mycket som helst. Det var lätt att koka vatten för att få ånga med stenkol. Därför började en del tekniker experimentera med ånga som kraft i stället för vatten. De första klumpiga och ineffektiva ångmaskinerna byggdes för att pumpa vatten ur gruvor.

James Watt har fått äran att vara ångmaskinens uppfinnare, men det som han gjorde var att genom en vetenskaplig analys av existerande maskiner komma på sätt att göra dem effektivare och ekonomiskt lönsamma. Ångmaskinen var den första kraftmaskinen som kunde förflytta sig själv och den medförde en väldig förändring inom främst industri, transport och militär. Sedan följde teknologiska innovationer, dvs uppfinningar baserade på vetenskap, i snabb takt under hela 1800-talet. Ungenfär samtidigt som ångmaskinen började den kemiska industrin utvecklas. Stenkol blev viktigt också för denna industri. Kemisterna kunde ur stenkolstjära producera färger som blev mycket billigare än de som tidigare använts. Tvättmedel som ersatte den dyrbara av pottaska och fett framställda tvålen blev en hel industri. Detta bidrog i hög grad till bättre hygien. Tidigare hade det varit ovanligt att man tvättade sig och badade. Nu blev det allt vanligare. Sedan kom t.ex. konstgödsel och förstås nya mediciner.

De första högskolorna, universiteten, i Europa grundades på 1100-talet. Ca 1200 grundades universitetet i Paris till vilket många studenter från Norden sökte sig. Men universiteten var främst avsedda att utbilda präster och ämbetsmän för kyrka och stat samt jurister och läkare. Matematik och astronomi var viktiga ämnen vid många universitet. Universiteten gav utbildning i latin och grekiska, i filosofi, religion, historia, juridik, matematik, ekonomi men inte i ämnen av mer teknisk natur. De magistrar och doktorer som utbildades hade därför ingen kompetens när det gällde att skapa nya produkter och processer.

Men universiteten var ingalunda centra för vare sig vetenskap eller teknologi. De var i stället centra där kyrkans och statens maktelit utbildades. De var därför konservativa till sin natur. En stor del av vetenskapsmännen under 1600-talet arbetade därför utanför själva universitetsväsendet. Bacon var jurist och politiker, Galileo var större delen av sitt liv hovmatematiker hos en rik adelsman, Kepler förtjänade sitt uppehälle som matematiker och astrolog, Descartes hade en liten privat förmögenhet, Boyle hade en större förmögenhet, Newton fick lön som chef för myntverket, Leibniz var anställd av diverse adelsmän osv.

Industrialiseringen och den ekonomiska tillväxten under 1700-talet, den kapitalism som blev vanlig i många länder samt uppkomsten av mer centralstyrda stater skapade ett behov av personer med en teknisk kompetens som var högre än den vanliga hantverkarens. Det uppstod ett behov av en ny typ av högskola, den tekniska högskolan. Som den första tekniska högskolan brukar man utpeka École Polytechnique i Paris som grundades 1794. Skolan var ursprungligen avsedd att utbilda ingenjörer med kunskaper inom fortifikation och artilleri. Vid denna tid var arméerna så stora att det krävdes stora kunskaper för att t.ex. beräkna hur mycket som behövdes för att hålla dem i gång, för att förflytta dem, att tillverka krut, bygga kanoner, beräkna projektilbanor, att bygga befästningar etc. Att föra krig blev alltmer teknologi. Det var inte längre soldaternas mod och antal som avgjorde utan vapnen, transporterna och logistiken. Massarméernas tid hade börjat. Strategi och taktik blev alltmer beroende av teknologi.

Det var emellertid inte fransmännen, utan tyskarna som blev föregångare när det gällde tekniska högskolor. I sin moderna betydelse användes ordet teknologi första gången i en bok av Johann Beckmann, professor i Göttingen. Han publicerade 1777 en bok med titeln Anleitung zur Technologie (Inledning till teknologin). Beckmann förklarar att teknologin skiljer sig från den hantverksteknik, som ansvarat för produktionen av varor sedan urminnes tider, genom att vara systematisk och utforska de grundvalar på vilka tekniken bygger. Teknologin använder därvid samma slags forskningsmetoder som naturvetenskapen.2

I den tyskspråkiga delen av Europa grundades sålunda under förra delen och mitten av 1800-talet Technische Hochschulen som mot slutet av århundradet blev mösterbildande för många länder. Det kan noteras att redan år 1825 grundades Teknologiska insitutet i Stockholm. Namnet förändrades 1876 till Kungliga Tekniska Högskolan. I dessa skolor lade man huvudvikten vid matematik och naturvetenskapliga ämnen som fysik och kemi, men man lade, i enlighet med utbildningsideologin i den tyska kulturen vid den tiden, också vikt vid allgemeine Bildung. De blivande ingenjörerna skulle också känna till t.ex. filosofi och historia. Målet var att inte bara ge kunskaper utan att också forma en bildad och ansvarsmedveten människa med hög moral.

Vid mitten av 1800-talet var tyskarna på god väg att bli världens ledande industriland. Såväl vetenskapen som teknologin var på mycket hög nivå, och tack vare satsningen på teknologin omvandlades vetenskapliga upptäckter snabbt till processer inom industrin. Från andra länder kom man för att studera det tyska systemet och ta lärdom av det. England och Frankrike kunde gott och väl konkurrera med tyskarna när det gällde vetenskapen, men de släpade efter inom teknologin. Många av 1800-talets mest framgångsrika forskare var engelsmän, t.ex. Charles Darwin, Michael Faraday och J.C. Maxwell, men det var i de tyska staterna som teknologin blomstrade. Tyskarna blev ledande inom den kemiska industrin, t.ex. när det gällde färgämnen, tvättmedel, konstgödsel och mediciner. Daimler utvecklade 1885 den första praktiskt användbara motorcykeln och ett år senare den första användbara, fyrhjuliga “automobilen”. Tillsammans med Maybach konstruerade han två- och fyrcylindriga radmotorer som användes av de flesta av den tidens bilbyggare. R. Diesel tog 1892 patent på dieselmotorn. Det var början till en teknologi som i dag i stor utsträckning format våra livsvillkor.

Nya sprängämnen


Tre olika tyska kemister råkade år 1846 oberoende av varandra undersöka hur syror påverkade bomull, som ju var råvara inom den viktiga textilindustrin. De provade bl.a. hur en blandning av koncentrerad salpetersyra och svavelsyra inverkade på bomull och råkade därvid upptäcka ett nytt sprängämne, bommullskrut, som var mycket effektivare än svartkrut. Svartkrutet upptäcktes av kineserna. När och hur vet man inte, men troligen fanns det redan på 700-talet. Till Europa kom tekniken att tillverka detta krut kanske genom den tidens industrispionage, i början på 1300-talet.3 Svartkrutet var sålunda i över tusen år det enda sprängämne mänskligheten kände till.4

Bommullskrutet visade sig vara så effektivt att gevär och kanoner tenderade att explodera när man skjutit några skott. Likaså tenderade fabrikerna att flyga i luften. Sålunda exploderade 1848 1600kg bommullskrut i en fabrik i Paris och jämnade hela fabriken med marken. Något senare flög en fabrik i England i luften. Man fortsatte dock att tillverka stora mängder av detta riskabla sprängämne. Sedan ett stort krutmagasin åstadkommit en mindre jordbävning i Wien några år senare började myndigheterna överallt i Europa att förbjuda tillverknigen. Riskerna ansågs vara alltför stora.

Detta är ett av de få exemplen på att myndigheterna förbjudit en ny teknologi på grund av att den ansetts alltför farlig. Ingen förbjöd dock forskarna att fortsätta att söka nya och tryggare sprängämnen. År 1847 upptäcktes nitroglycerin av en italiensk forskare. Också det hade dock tendensen att explodera i tid och otid. Myndigheterna förbjöd också masstillverkning av detta ämne. Trots att man kände till två synnerligen effektiva sprängämnen kom dessa sålunda inte i praktiskt bruk, vare sig inom industrin eller militären, på 20 år. Man fortsatte att skjuta ihjäl varandra med svartkrutet som avgav stora mängder vit rök när det smällde.

Den svenska kemisten Alfred Nobel beslöt 1864 att börja tillverka nitroglycerin, också kallad sprängolja, för bergsbruk och tunnelbygge. Det dröjde dock inte länge innan hans fabrik i Heleneborg i Sverige jämnades med marken i en explosion. Det uppstod en stark opinion mot det nya sprängämnet. Ingen ville tillåta byggandet av en ny fabrik. Nobel köpte då en flotte som han ankrade ute på Mälaren, och på den byggde han en liten fabrik. År 1865 fick han tillstånd att bygga en fabrik i Tyskland. Det skedde dock ständiga olyckor med det nya sprängämnet. 1866 upptäckte Nobel att en vitaktig sand, kiselgur, sög åt sig sprängoljan så att den fick en fast, degig konsistent. Han hade därmed upptäckt dynamiten som skulle göra honom rik men också döda otaliga människor. Nobel upptäckte flera andra sprängämnen som snart började användas inom militären. Sedan dess har kemisterna upptäckt många ytterligare sprängämnen.

Sprängämnen är ett bra exempel på att samma innovation kan användas för goda och dåliga ändamål. Dessa medel var till stor hjälp vid gruvdrift och byggnadsverksamhet, men de har också dödat otaliga människor i olyckor, i sprängattentat men framför allt i krig. Här uppstår den eviga frågan: Hade det varit bättre för mänskligheten om dessa ytterst effektiva sprängämnen aldrig upptäckts?

Det var en fråga som ansatte Alfred Nobel på äldre dar. Mannen som mer än någon annan bär ansvaret för att vapnens förstörelseförmåga ökade enormt var paradoxalt nog en varm fredsvän. I slutet av 1800-talet existerade i Europa en stark fredsrörelse och Nobel sympatiserade med denna. Nobel gav genom sin forskning och affärsverksamhet politiker, militärer ett medel som kom att användas i strid med hans moral och ideal.

Detta är ett belysande exempel på vilka moraliska problem en teknolog kan råka in i p.g.a. sin forskning. Vi har här ett konkret exempel på ett av de djupaste problemen inom teknologins filosofi: frågan om teknologens ansvar. Nobel är förstås långtifrån den enda teknolog som skapat nya fruktansvärda vapen. Samma problem, men i en oerhört mycket större skala, stod de många forskare som konstruerade den första atombomben inför. Samma problem står de forskare inför som i dag utvecklar kärnvapen i länder som ännu inte har dem.

Nittonhundratalets teknologi


Trots att teknologin uppstod redan i slutet av 1700-talet så dröjde det till långt in på 1900-talet innan den radikalt började ändra människans livsvillkor. I början av 1900-talet levde de flesta fortfarande på landet och i stort sett som man alltid gjort. (På 1950-talet tillbringade jag vanligen några veckor varje sommar på ett litet skärgårdshemman. Huvudbyggnaden var gjord 1788 av väldiga stockar. Det fanns ingen elektricitet. Allt gjordes för hand. En häst fungerade som dragdjur. Man hade några kor och höns. Värdinnan rodde om sommaren varje morgon och kväll ca en kilometer till en holme för att mjölka korna. Det fanns dock en motorbåt och en radioapparat. Man fiskade med nät av bommullsgarn.)

Det är ingen större överdrift att påstå att människans livsvillkor under de hundra åren från 1900 till 2000 förändrades mer och radikalare än under de föregående 2000 åren. Men de flesta uppfinningar som förändrade, inte bara våra liv, utan livsvillkoren för alla arter på denna planet, gjordes i själva verket på 1800-talet. Det dröjde i allmänhet länge innan uppfinningarna blev en del av den vanliga människans liv. Innovationerna var många. Här är några av de viktigaste från 1800-talet.



  • Ångmaskinen med alla dess användningar såsom järnvägar, ångfartyg, ångpumpar, ångspinnerier, ångsågar, ångkvarnar etc.

  • Telegrafen och telefonen.

  • Bommullskrut, nitroglycerin, dynamit och andra sprängämnen.

  • Elgeneratorn och elmotorn plus alla de komponenter som behövdes för elektrifieringen av samhället såsom transformatorn och glödlampan. Elektriska fordon såsom bilar, bussar, spårvagnar och tåg började användas i slutet av 1800-talet.

  • Explosionsmotorn som använde bensin eller olja som bränsle. Denna uppfinning blev grunden för den förmodligen största och snabbast växande industri som världen någonsin skådat. Vid början av 1900-talet var bensin- och oljedrivna bilar, motorcyklar och båtar sällsynta. Vid slutet av 1900-talet fanns det över 500 miljoner personbilar plus miljontals andra motorfordon till lands, till havs och i luften. År 1900 spelade råoljan en obetydlig roll i världsekonomin. År 2000 är världsekonomin som en alkoholist. Den är totalt beroende av att miljontals fat med olja varje dygn pumpas upp ur oljekällorna. Om denna flod av olja plötsligt skulle sina skulle hela världsekonomin krascha. Till all lycka finns det dock andra energikällor i dagens värld. Mineraloljans betydelse kommer att minska i framtiden.

  • Fotografi och filmtekniken. Den utvecklades redan i början av 1900-talet till en ständigt växande underhållningsindustri.

  • Den elektromagnetiska strålningen upptäcktes i slutet av 1800-talet. Dess enorma betydelse kan knappast överdrivas. Praktiskt taget varje människas liv på denna planet påverkas av denna epokgörande vetenskapliga upptäckt. Upptäckten är ett strålande exempel på ren grundforskning, men de teknologiska tillämpningarna såsom radio, tv, fjärrstyrning, mobiltelefoner, övervakning osv är en del av det dagliga livet.
  1   2   3   4   5   6   7


Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©atelim.com 2016
rəhbərliyinə müraciət