Piff och Puff i Turkiet (nästan)

Ön Lesbos ligger några stenkast från Turkiska fastlandet i Egeiska havet. Det är ingen stor ö, 7x5 mil, men bergen är allerstädes närvarande så det tar tid att ta sig fram på de ibland ofattbart dåliga vägarna. Men det är mödan värt, för hit åker i månadsskiftet april/maj engelsmän, holländare, spanjorer, belgare, svenskar, danskar och kanadensare för att beskåda ostliga sträckande arter som vi bara drömmer om att få se i Sverige eller andra västeuropeiska länder. Lesbos är Greklands Öland. 150 arter kan vara normalt för en hårdskådarvecka på Öland och detsamma gäller för Lesbos.

Man tar sig till Lesbos genom att flyga till Aten och sedan ta ytterligare ett lokalflyg. Vid morgontidig avresa från Landvetter så är man framme vid 17-tiden efter byte i Wien och Aten. Flygplatsen ligger utanför öns största stad, Mytellini och därifrån tar man sig till Scala Kalloni eller som vi gjorde till Petra. I Scala Kalloni finns Malemi Resort där de flesta skådarna bor eftersom öns fågelguru Richard Brooks äger stället och vet allt om var man skall fågelskåda. Vi valde Petra av två skäl – för första är det en mycket vacker stad och för det andra kan man bo bra vid stranden med havsutsikt för 120:-/natt/person. Richard Brooks har skrivit en bok som många fågelskådare köper men man kan lika gärna hämta hem gratis reserapporter från Club 300 som noga beskriver var man hittar olika arter.

En bil hyr man på flygplatsen för 1500:-/vecka.

Det som avskräcker många fågelskådare att åka till Lesbos är priset – 3500:- tor Aten och ytterligare 2000:- tor Aten-Lesbos. Men om man vill ta sig till en hänsynslöst vacker ö med grymt bra fågelskådande så är det helt klart värt priset.

Två saker bör man absolut tänka på när man talar med greker; nämn aldrig ordet turk men tala gärna om euron. Två förberedelser bör man göra i Sverige; lära sig alla läten på arter som man förväntas höra från fåglar som man kanske inte kan förvänta sig att se men höra samt att lära sig alla de engelska namnen på fåglar som man kan förväntas finna på ön.

Den första lokalen man normalt beger sig till är Kalloni Saltpans vilket är ett stort område med saliner för utvinning av havssalt. Bassängerna drar till sig hundratals flamingos, styltlöpare, vadare och tärnor såsom vitvingad tärna, svarttärna, fisktärna, skäggtärna och sandtärna. Runtom bassängerna finns stora gräsbeväxta områden med vätar där det går flockar med rödstrupiga pipläkor, rödvingade vadaresvalor, enstaka citronärlor och gulärlor av rasen feldegg. De torrare områdena besöks av korttålärkor. På ledningarna över området sitter aftonfalkar som gör utfall mot passerande insekter. En sporrvipa blev valborgsmässoaftonens stora dragplåster. Svenska skådare som börjat helgfirandet redan tidigt på eftermiddagen fick ta taxi för att kryssa rariteten. I East River som rinner i anslutning till Kalloni Saltpans kan man på nära håll skåda vitvingade tärnor, svarta storkar, rostgumpsvalor, dvärgrördromar, purpurhägrar, rallhägrar, silkeshägrar och ägretthägrar. På flodvallarna sitter gärna steglitser, svarthuvade sparvar, kornsparvar, tofslärkor och spanska sparvar och ibland hör man en eksångare sjunga. I luften syns då och då örnvråkar, ormörnar samt mer sällan sparvhökar eller olika kärrhökar. I detta spännande och lättskådade område kan det mesta dyka upp om man befinner sig på rätt ställe vid rätt tid.

Inte långt från Kalloni finns en damm som kallas Inland Lake. Här varierar artsammansättningen från dag till annan och beroende på tålamod. När vi var där kryssade skäggtärnor fram och tillbaka tillsammans med svalor av olika slag. En dvärgsumphöna blev en ny art för oss båda. Här fanns också massor av sköldpaddor av en art som föredrar vatten. På sandiga områden finns en annan art. Man kan gå en långpromenad runt dammen och träffa på arter som cettisångare, masktörnskata och klippnötväcka som är en ganska vanlig art på ön varhelst det reser sig klippor.

Naturtyperna är många men östra delen av ön består mestadels av bergsbelägen tallskog, västra delen består av kala berg, mellersta södra delen är slättland men över hela ön finns underbara gröna floddalar som mestadels är uppodlade med olivlundar som det mest markerade inslaget.

Den karga västra delen är spännande därför att här finner man arter som stensparv, gulgrå sparv, rostsparv, berghöna, blåtrast och sällsynt stentrast. Då och då dyker eleonorafalkar upp längs kusten. Andra rovfåglar som märks örnvråk, ormörn, tornfalk och rödfalk. På tre ställen träffade vi på lättfotograferade minervaugglor. Alpseglare och klippsvalor finns på många platser. Endast på ett ställe såg vi isabellastenskvätta medan medelhavsstenskvättan är en av öns vanligaste arter jämte tofslärka och medelhavstrut.

Mellan Eresos och Sigri finns en av öns mest spännande lokaler. Här finns en ”ford” vilket är en väg som går i botten av en å. När man kört över ”forden” så öppnar sig en bred dalgång med våtmarker, träd och buskar. Där finns också en fikonlund som drar till sig flugsnappare på sträck av alla de slag liksom sommargyllingar. Buskarna i dalen blir kärt tillhåll för många arter av sångare. Här är mycket vackert på våren och man vill gärna gå omkring i timmar medan biätarna svärmar i luften.

Längst ut i väster ligger Faneromeni beach. Detta är också ett ställe där vad som helst kan dyka upp. Vi kom dit vid 18-tiden och då var ett tjugotal biätare ivrigt sysselsatta med att fånga insekter. I övrigt var det ganska lugnt. Vid stranden gick en rödvingad vadaresvala och ute i bukten för hundratals medelhavsliror ut på födosök.

Strax utanför där vi bodde finns en bra lokal för svarthakad sångare men där fanns också rödstrupig sångare, mästersångare och gråsångare. Andra arter på denna lokal var svarhuvad sparv, rostsparv och blåtrast.

Petra ligger vid havet omgivet av berg. På östra sluttningen med utsikt över staden och den vackra bukten såg vi den första flocken av balkanmes en art som inte var helt ovanlig i flera olika biotoper. Här såg vi också resans första och enda orm; en vacker sak på ca metern. Ön är ormrik men dessa djur håller sig mest under stenar och endast en giftig art finns. En holländsk grupp med fokus på ormar hade sett 11 arter. Dessa trevliga människor visade oss också hur vi skulle finna skorpioner genom att lyfta på vissa stenar. De största var ca 6 cm långa och alldeles gula.

Lesbos är känd för att kunna visa upp fina lokaler för krupers nötväcka. Den mest kända och mest välbesökta lokalen är en häckning i ett avbrutet träd vid en gammal militärförläggning. Här finns plats för de många besökare som kommer dit för att få en hastig skymt av hannen när han matar honan. Denna nötväcka är ganska ljudlig av sig och låter som en finstämd nötskrika, en art som för övrigt är ganska vanlig i många biotoper. Ibland kände man sig som hemma när bofinkarna sjöng överallt men när masktörnskatorna också kände sig hemma i samma område blev man medveten om att man var långt hemifrån. Brandkronad kungsfågel och gråsångare fanns också på denna lokal.

Restaurangerna är många och trevliga i Petra. Man kan sitta högt uppe på ett berg med vidunderlig utsikt över Petrabukten och öarna utanför till ackompanjemang av dvärguvens entoniga visslande. Eller kan man sitta i en smal gränd i staden eller vid stranden i stadens utkant helt tyst och stilla; fritt från motorljud och väsen.