Ana səhifə

Kriké, kraké


Yüklə 70 Kb.
tarix24.06.2016
ölçüsü70 Kb.

SUPPORTS C2 et C3 : phase d’imprégnation

TEXTES EN FRANÇAIS ET EN CREOLE : contes du cycle de Tijan



Grand papa grandiab

Kriké, kraké


Kriké … Shass

La sosiété lé la, lé pa la ?…. Lé la

La sosiété i dor, i dor pa ?…… I dor pa

La sosiété lé paré, lé pa paré ? ….. lé paré


Tous les enfants du village étaient en train de jouer……

Grandiab, ce jour là avait très faim, il descendit au village, pour ne pas se faire remarquer, il s’était transformé en « gramoune » en un vieux grand-père.

Quand il arriva auprès des enfants, il leur offrit des bonbons banane. Les enfants étaient rassurés par sa gentillesse, puis il les invita tous à venir chez lui :


  • « marmay, vien avek moin, ma fé pou zot bonbon koko, gato maniok, gato patat…. Apréssa zot va rotourn zot kaz »

Tous les enfants le suivirent, sur la route il se mit à chanter :

  • « azot minm marmay, amoin minm gramoune »

Les enfants se mirent à chanter avec lui.

Quand les enfants arrivèrent à la maison de Grandiab, Grandiab leur offrit tout ce qu’ils désiraient. Les enfants mangèrent, se goinfrèrent, s’empiffrèrent, quand ils furent rassasiés, ils jouèrent tout l’après-midi. Ils ne voyaient pas le temps passer. Mais les bonnes choses ont une fin .

Au moment de rentrer, Grandiab leur proposa de les accompagner, dans son cœur il se dit :

« bon, kél marmay mi sar souké ? ma trap sét lé pli gra… »

Sur le chemin du retour, tous les enfants chantaient à tue-tête, ils étaient ravis.

Grandiab, lui, fermait le cortège, tout à coup il s’empara du dernier qui trainait, et hop, il l’assoma, et le cacha…..


  • « mon manjé lé pré pou assoir »

Les autre enfants ne s’aperçurent de rien. Avant d’arriver au village, Grandiab se sépara des enfants en leur faisant promettre de ne rien dire aux parents, surtout de les retrouver la semaine prochaine au même endroit, à la même heure. Les enfants le remercia encore une fois de sa gentillesse, puis ils se séparèrent, et chacun rentra chez lui.

Kriké kraké


Le soir, les parents de l’enfant qui avait disparu, très inquiets allèrent se renseigner auprès des autres enfants. Tous tinrent le même discours, ils ne l’avaient pas vu de la journée, ils se gardèrent bien de raconter leur rencontre avec le vieux « gramoune ».

La semaine ensuite, ils remontèrent chez Grandiab avec le même enthousiasme, sans penser un seul instant que c’était un monstre, un mangeur d’enfants.

Ils mangèrent, s’amusèrent, chantèrent. Sur la route du retour, Grandiab, selon le même scénario, en prit un autre.

Toutes les semaines, un enfant disparaissait dans le village, les parents étaient de plus en plus inquiets, ils avaient interdit aux enfants de sortir, mais ces derniers ne disaient toujours rien, et continuaient à partir chez Grandiab.

Mais un jour le plus petit de la bande commença à avoir des soupçons, c’était Ti Jean, il ne voulait plus aller chez le « gramoune », il ne voulait pas désobéir à ses parents, mais les autres enfants se moquèrent tellement de lui, qu ‘il décida malgré tout de les accompagner.

Il cacha sous sa chemise un petit couteau, et il partit avec les autres enfants. Au retour, il resta un peu en retrait des autres enfants, Grandiab était à côté de lui.

Tout à coup Grandiab se saisit de lui, Tijan ne se laissa pas faire, il prit son petit couteau, et hop, d’un coup il lui ouvrit le ventre, et grandiab tomba raide mort.

Quand les enfants retournèrent chez eux ce soir là, ils comprirent que Ti Jean avait sauvé leur vie, ils racontèrent aux parents tout ce qui était arrivé.



Kriké, kraké

Kriké ; shasse


L’histoire est finie.

Si zot i kroi mon zistoir lé mantèr, la pa moin lotér, sa zistoir bann vié moune té rakont sa.

Conte populaire créole : Tijan ek sitrouille


La plass la kaz Grandiab, dann fon la kour Tijan, in bèl pié sitrouille la poussé. Momon Tijan la bien di :

  • Tijan , Tijan, kass pa pié sitrouille-la, sa sitrouille bébète grandiab.

Mé Tijan, sa in marmaille i ékout pa dutou, son koko la, lé dur, dur konm galé bor-d-mér. Kosa lu fé ? bin lu kass le pié sitrouille.. Vap
Kriké…. Kraké.

Kriké….Shass

Koton mayi i koul, Galé i flot.

Tijan i mèt sitrouille la dan un bertèl apréssa lu kol shemin, lu sava.

Bin, lu san son bertèl la, lé tro lour pou porté, i pèz su son do, Tijan i perd pa la kart, lu larg le bertèl atèr dann bordaj shemin.

In moman doné lu antann in dézord dérièr lu, lu gard, kossa lu voi ? Le sitrouille lu la kassé, la grossi, la grossi minm, i pouss dérièr Tijan, i koz, i di :



  • Toué la kass amoin, toué va port amoin ! Toué la kass amoin, toué va port amoin

Tijan i lof devan, sitrouille dériér, talér va kraz Tijan. Tijan i trouv gro béf (nana kat i pil lé ver, dé lé sek, éne lé fol) :



  • Gro béf, gro béf, aminn amoin, na in sitrouille i kour dérier moin, lu ve kraz amoin

  • Tijan, in sitrouille toué la pér ! Mont su mon do, in kou-d-ké mi mont sitrouy-la kèl koté brinjel i sharj !

Gro béf i ésey kraz le sitrouille, i gingn pa, lé si telman bél, i komans gingn la tranblad, i di :

  • Tijan, sort aou, sort aou su mon do ! Pa moin loteur , si ou la kass sitrouille Grandiab

Boum, badamoum, Gro béf i fé voltij Tijan.
Tijan la pa demann kissa la perd, la gingn la zél. Lu trouv sheval :

-Sheval, sheval, améne amoin, na in sitrouille i kour dériér moin, i vé kraz amoin



-Tijan , in sitrouille toué la pér ! Mont su mon do, in bouré mi mont sitrouille-la, kisa son mèt !

Soman i tard pa le sitrouille i ariv, i grossi, grossi minm, i di :



  • Toué la kass amoin, toué va port amoin ! Toué la kass amoin, toué va port amoin !

Sheval i ésseille kraz le sitrouille, i gingn pa, le sitrouille lé si telman bél, i komanss gingn la krintiv, i di :

  • Tijan, sort aou, sort aou su mon do ! Pa moin lotér si ou la pa ékout out momon.

Boum, badamoum, sheval i fé voltij Tijan.
Tijan la lof devan, kulot dan la min ! lu trouv in tortu ( lé pavé dessu, pavé dessou) :

  • Tortu, tortu, aminn amoin, na in sitrouille i kour dérier moin, i vé kraz amoin

  • Tijan, ou la fé in kouyoniss-la, fé proméss : apartir dorénavan ou va ékout sat out momon i di aou

  • Oui ! tortu, mi fé proméss

Tortu la poussé sou la kok, la fé éne ti plass pou Tijan. Tijan, voup… la rant dedan, kashiét, bouj pa, fé pa dézord.

Soman i tard pa le sitrouille i ariv, i grossi, grossi minm, lé plu bél in kaz, i di :



  • Toué la kass amoin, toué va port amoin ! Toué la kass amoin, toué va port amoin !

Le bél sitrouille té mové, té kume ek la raj, i ardi :



  • Tortu, tortu, larg Tijan, si ou larg pa marmay-la, mi pran in lélan depi Madam Gascar, mi sot su out kok, mi kraz aou.

Tortu i réponn pa, Tijan i ress kashièt sou la kok. Sitrouille la parti loin, lu la pran in lélan …. La sot su la kok le torti …… La krazé, krazé an mil morso !

Kriké, Kraké

Kriké, Shass

Koton mayi i koul, galé i flot


Zot i koné koman i lé la kok tortu, sa lé plu dur koko Tijan …. Bin lerk sitrouille la sot dessu, lu la krazé. Fini ek son rass.

Tortu la fé sort Tijan, épisa piapiak, piapiak, la manj tout sitrouille lavé fané atér. Tijan la fé konpliman tortu, é la rotourn son kaz.


Moin la kroiz Tijan dann shemin, moin la di falé pa lu té dézobéi, é bin ! marmay-la, la gard amoin an zobok, la flank amoin in kou-d-pié dan mon dérier, la anvoy amoin devan zot.

Si mon zistoir, zot i kroi lé mantèr ! La pa moin lotèr, sa bann gramoune té rakont sa.



Kriké, Kraké

Kriké, Shass

Koton mayi i koul, galé i flot

Tizan langouti rouz
Navé inn foi

Pou inn bone foi

Messié Lafoi

La manj son foi

Ek in grinn dsèl
In jour, la maman Tijan (tan-la Tijan té pankor nèt, li té ankor dann vant son momon), donk la maman Tijan té anvi d’boir delo la poin grenouy.

Kriké ? kraké !

Soman la poin persone té i koné oussa i trouv delo la poin grenouy. Malgré sa, èl la anvoy son mari pou rodé. Li sava. Li rod, li rod. Li trouv pa même. Li arvien épi li di konmsa :

« Moin la passe partou, moin la pa trouvé ! »

Maman Tijan lé pa kontan. El i di :

« Moin la anvi boir delo la poin grenouy. Si ou trouv pa, malé rode par moin même ! »

Kriké ? kraké !

La maman i sava rode èl même son delo la poin grenouy. El i arive dann premié bassin, dann fon la kour : « kroik, kroik, kroik… » in tralé grenouy !!!

Dezième bassin : « kroik, kroik, kroik… » In bonpé grenouy !

Troizième bassin, dan la ravine : « kroik… ». Rienk in pti grenouy même !

Méssoman èl i ve pa. I fo aèl delo la poin grenouy !

El i kontinié rodé. El i arive devan in gran kaz oussa in pti sours i koule dann in zoli bassin. La poin kresson, la poin pansédo, la poin ti lapia, la poin poisson rouj, la poin non pli … grenouy.

Delo la sours la lé klèr, lé transparan, lé doré. Maman Tijan i alonj son kalbasse, i anpare inpé delo, i gout : « oui, sa oui ! Sa delo la pa jamé koni grenouy ! »

Kriké ? kraké !

Toudinkou, él i antann in moun i kri : « A ! Volèz! A ! Moin la trap aou! »

Grandiab la déboul devan la maman Tijan. Maman Tijan la komans tranblé. El i di : « Moin té koné pa sa té aou, moin té koné pa… »

Grandiab i voi le gro vant la maman Tijan i di : « Po la pène, moin va manj out zanfan kan li sar né ! »

« A mon Dié ségnèr », la maman Tijan i kri.

« Na poin d’mon dié ségnèr, la. Moin va manj ali. E pou moin rekonèt ali, ou va mèt dessi li in pti langouti rouj. Astèr, alé aou !



Kriké ? kraké !

Tijan i éné. Tijan i grandi, li grandi vit même. Tijan lé fité, fité même. E son maman i vèy bien dessi li : èl la tro pér Grandiab i vien vol son zanfan, i vien souk ali !

Jïstoman, in jour, Grandiab i débark. La maman lé trakassé, trakassé même. El i éssèy done Grandiab in mové dirèksion : « Lé par laba, li !»

Méssoman, ek lodèr la viann frèsh pou manzé, Grandiab i koné oussa Tijan i lé : li lé apré zoué dessi térin, par dann fon. Grandiab i dessann vitman. Mé Tijan la vi Grandiab débarké. Li done vitman son bann kamarad in morso la toile rouj :  « Mèt sa vitman otour d’zot ».

Kan Grandiab i ariv, tout le bann marmay lé an rouz, li pèrd lèr : « Lakèl mi sar manjé, astèr, moin ? Lékèl Tijan ? Mi sar pa manj tout ! »

Alors, Grandiab i arsava : « Tardra viendra, moin va manj out zanfan » i kri Grandiab.



Kriké ? kraké !

Si zistoir lé mantèr, la pa moin lotèr !



Zistoir Tizan ek le pié bonbon banane
Navé inn foi

Pou inn bone foi

Messié Lafoi

La manj son foi

Ek in grin d’sel

KRIKE ? KRAKE 

Dan la kour Tizan lavé in paké piè-d-boi, sèt té i done rob rouj, jupon blan, soulié verni, zot i koné kosa i lé sa ? wi ! létsi… lavé osi in nafér i manj i resanm la figir mon papa na in paké bouton desi, kosa i lé ? jacque. .. Mé sét Tizan té préfèr parmi tout sé son pié bonbon banane. Tou lé soir kan li té sort lékol li té asiz anlèr le pié é li té astik tout le bonbon banane dessi. Son momon lavé di ali pourtan : « Tizan, rèss pa si pié-d-boi aprè sizèr, sinonsa mové zam, granmèrkal va souk aou. »

Mé Tizan i ékout pa kosa son momon i di ali. Alapa, in soir li tann bien eskint son bonbon banane si le pié, toudinkou li antann in moune i apèl ali :


  • Ti garson, ou gingne port pou moin dé troi ti bonbon banane, va aranj in pé ma vièy boush.

Tizan i gard anba, é li voi in vié fanm i dobout, li lé fay minm, li lé fatigé. Konm li sé in bon zanfan d-moune, li kas in voyaj bonbon bannane aprésa li désann pou li done le madam. Dèk li la ariv atèr, le viè fanm la tir son foular si son tèt. Ka, ka, ka, ka, ka, ka… la souk Tizan, la mèt ali dan in goni. Té Granmèrkal….ek son shové an pay kane, son zié la rou loto, son zong long, kroté, la boush té bav minm….

  • A mon ti valal, moin la souk aou, asoir ma manj aou. Aaaaaaaa….

Tizan, la pa gingne fé way, in tan troi mouvman ali dann goni.

KRIKE ? KRAKE !

Granmèrkal, son goni si son do, Tizan dedan, èl i mont, èl i sava son kaz, lao, lao dann volkan. Solèy i pouak, i fé sho, son gozié lé sèk. In moman doné, èl i voi ène ti boutik, èl i arète, èl i poz son goni dan ène ti koin la boutik, èl i rant anndan.

Tizan dann goni, i tourn, i vir, koman li sar fé pou sort la ?

Toudinkou li antann in moune i pass, in gardien bèf ek son troupo. Tizan la sot dan le goni é li la kriyé :



  • non, non mi vé pa !

Le gardien bèf i avans koté le goni li di :

  • kisa i koz la ?

  • Fé sort amoin dann goni la, mi apèl Tizan.

Le gardien bèf i démay Tizan é li demann kosa la ariv ali. Tizan i réponn :

  • Mi vé pa marié ek la fiy le roi, banna la oblij amoin, la mèt amoin dann goni.

Lé vré, la pa vré ? pa vré mantèr minm.

  • Ou vé pa marié ek la fiy le roi ? bin, alon shanjé, pran mon troupo bèf, ma pran out plas si ou vé. Mèt amoin dann goni.

Tizan, la pa fé ène, la pa fé dé, li la sort dann goni, la lès le gardien bèf dedan, é li la parti ek le troupo bèf.

In ninstan apré, Granmèrkal i ariv, la le kor la rofé, èl i shant :

« asoir mi sar manj Tizan, asoir mi sar manj Tizan »

Si shomin, li la invit tout son bann dalon, Grandiab an promié, épi loulou ek son konpèr. Banna i mont, i mont minm ziska volkan, la kaz Granmèrkal.

Kan zot la ariv lao, zot la dépoz le goni dan in koin, Granmèrkal la alim de fé, volkan la té i boukane minm, la mèt in gran marmit desi, épisa zot la rouv lo goni, kisa zot i voi dedan ? le gardien bèf, pi-d-Tizan…..

Banna la manj ali, vit fé bien fé.



Konmsa, Tizan la ni rish, li la gingn in troupo béf é li artourn son kaz. Kosa li la fé dapré zot ? li la armont si son pié bonbon banane.
KRIKE ? KRAKE !


Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©atelim.com 2016
rəhbərliyinə müraciət