Ana səhifə

Svoif: s studiecirkel 1993 94 95 Sågar och sågning på Skäggenäs


Yüklə 22.5 Kb.
tarix25.06.2016
ölçüsü22.5 Kb.
SVOIF:s studiecirkel 1993 – 94 – 95
Sågar och sågning på Skäggenäs.
Skäggenäsbönderna insåg naturligtvis, liksom övriga skogsägande bönder runtomkring i bygderna, att virket i deras skogar var värdefullt.

Till att börja med, från ungefär 1870, levererade de sitt timmer i obearbetat skick till trävaruhandeln vid Drag, alltså först till greve Posses företag, sedermera till Holsts och Uddenbergs bolag. Holsts och framför allt Uddenbergs sågar skötte all vidareförädling, men när järnvägarna tagit över transporterna, fans det inte längre underlag för trävaruhandeln via skutorna som angjorde Södra Dragsviken och verksamheten lades ner omkring sekelskiftet.

Emellertid fanns Holsts sågplats kvar på Drag i backen nedanför Solborgen mot sjön och dit åkte bönderna med sin stock för att såga. Den sågen ägdes av Åhnell och Holst, men gick i konkurs 1913.

Behovet av såg på Skäggenäs fanns dock kvar och 1918 satte en Frans Nilsson upp en såg på Olle Karlssons gård på Venenäs. Den gick i konkurs redan efter några år.

Nu gick bönderna samman och beslutade bygga en såg. Den började byggas 1920 på Hjalmar Karlssons mark i Boda och Walfrid Johansson var konstruktör och byggmästare. Han byggde även takspånshyvel och åtskilliga byggnader försågs med takspån därifrån, bl. a. Jarl Fredrikssons lada på Venenäs.

Bodasågen drevs med ångmaskin, som eldades med sågspån och ved. Den flyttades efter många års flitigt sågande 1955 till Kullen. Ångmaskinen byttes ut mot en råoljemotor och sågen finns kvar än i dag och det sågas fortfarande på den. Ägare är numera Arne och Arvid Johansson och sågen har 1993 kompletterats med en hyvel.

Vadstena Gård var inte delaktiga i bodasågen. Oscar Sjönell byggde en egen såg. Han skaffade tidigt en lokomobil, en transportabel ångmaskin att driva tröskverket med, och denna användes även till att driva sågen. Vadstenas såg låg en bit in i skogen till vänster om vägen till Varvet då man passerat ladugårdsområdet. Från sågen upp till brädgården uppe på åsen öster om huvudbyggnaden gick en liten smalspårig järnväg på vilken virket drogs med hästförspända trillor. Delar av sågen flyttades på 1940-talet upp till brädgården, där den var i bruk till in på 1960-talet, nu driven med rem från en traktor. Sågbordet och klingan finns kvar, men inget annat.

I ett par år, 1926 – 27, hade Karl Nilsson en såg vid Österäng med anställda sågare, som bodde i en liten stuga uppe i skogen väster om Alkullaberget. Man kalhögg i princip skogen från Venenäsvägen österut mot Alkullaberget. En av sågarbetarna, Jansson, körde ut timret med häst och en annan, Ljung, var med vid sågen.



Efter julistormen 1931 fanns det mängder av timmer att ta hand om på Skäggenäs. Gunnar Nilsson och Axel Johansson från Nyttorp kom då hit med en liten såg, som placerades i Vennervik. Den flyttades senare runt efter behov och hamnade slutligen på Mellanåsen, men var inte i bruk mer än ett par år – bodasågen fanns ju till hands liksom Vadstenas såg. I Alfsgården på Vadstena bodde för övrigt ett stort antal huggare med AKO-jobb under denna tid.

Även i vår tid byggs det sågar. Stefan Bjerkenfors har byggt en ny såg av gammal typ med klinga i anslutning till sin verkstad i Boda och där sågades 1993 och 1994 bland annat virket till den nya dansbanan vid Sanna.


Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©atelim.com 2016
rəhbərliyinə müraciət