Produktresumé 1Läkemedlets Namn

tarix	27.06.2016
ölçüsü	48.5 Kb.

Produktresumé

1Läkemedlets Namn

Doktacillin 500 mg, 1g respektive 2 g pulver till injektions/infusionsvätska, lösning

2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

Ampicillinnatrium motsvarande 1 g respektive 2 g ampicillin.

3Läkemedelsform

Pulver till injektions/infusionsvätska, lösning

4Kliniska Uppgifter

.4.1Terapeutiska indikationer

Akut exacerbation av kronisk bronkit. Övre urinvägsinfektion orsakad av enterokocker. Septikemi samt endokardit orsakad av enterokocker. Akut meningit orsakad av Listeria monocytogenes. Neonatal septikemi.
Vid samhällsförvärvad pneumoni bör Doktacillin förbehållas patienter hos vilka penicillin G ej givit önskad effekt eller är olämplig av andra skäl.

.4.2Dosering och administreringssätt

Vuxna:

Intramuskulärt: 500 mg 4 gånger per dygn.

Intravenös intermittent injektion: 500 mg-2 g 4-6 gånger per dygn. Ges långsamt, 2 g under minst 3-4 minuter.

Kontinuerlig intravenös infusion: 6-12 g per dygn. Infusionspump bör om möjligt användas.

Intravenös intermittent infusion: 2 g 4-6 gånger per dygn.
Högre doser än de rekommenderade kan ges intravenöst vid behov.
Barn:

Intramuskulärt: 50 mg/kg kroppsvikt och dygn. Dygnsdosen fördelas på fyra doser med 6 timmars intervall. Till nyfödda och prematura barn rekommenderas 25-50 mg/kg fördelat på två doser.

Intravenöst: 100-200 mg/kg kroppsvikt och dygn vid svåra infektioner. Vid bakteriell meningit kan den intravenösa doseringen till barn vid behov ökas till 400 mg/kg kroppsvikt och dygn.
Behandlingskontroll

Vid långvarig behandling (>2-3 veckor) bör lever- och njurfunktion samt blodbild följas.

Vid akut meningit orsakad av Listeria monocytogenes samt vid neonatal septikemi ges Doktacillin i kombination med annat antibiotikum.

.4.3Kontraindikationer

Överkänslighet för penicillin.

.4.4Varningar och försiktighetsmått

Korsallergi mellan penicilliner och cefalosporiner förekommer. Höga urinkoncentrationer kan ge falskt positiv reaktion i vissa glukostest.

Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Patienter med diarré skall därför följas noggrant.

.4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande kombinationer med Doktacillin kan kräva dosanpassning: allopurinol, antikonceptionella medel och metotrexat.
Allopurinol ökar risken för allergiska utslag av ampicillin.
Vissa antibiotika skulle i sällsynta fall kunna minska effekten av p-piller genom att interferera med återabsorptionen av okonjugerad steroid i tarmen. Härigenom skulle plasmanivåerna av aktiv steroid sjunka. Graviditeter har inträffat hos p-pillerbehandlade kvinnor som samtidigt intagit antibiotika, framför allt ampicillin, amoxicillin och tetracykliner.
Ett allvarligt fall med svår toxisk reaktion på metotrexat har beskrivits där patienten samtidigt behandlades med furosemid och penicillin V vilka är organiska syror som kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat. En misstänkt interaktion finns också beskriven efter kombinationen metotrexat/mezlocillin samt ett annat fall efter kombinationen metotrexat och amoxicillin.

.4.6Graviditet och amning

Graviditet: Inga kända risker vid användning under graviditet.
Amning: Ampicillin passerar över i modersmölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.

.4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga effekter har observerats.

.4.8Biverkningar

Vanligast är hudutslag som förekommer hos cirka 5% av behandlade patienter.

Vanliga (>1/100)

Magtarmkanalen: Lös avföring.

Hud och subkutan vävnad: Exantem.

Mindre vanliga

Blodet och lymfsystemet: Anemi, trombocytopeni, eosinofili, leukopeni och agranulocytos.

Magtarmkanalen: Glossit, stomatit, illamående, kräkningar, enterokolit, diarré.

Hud och subkutan vävnad: Urtikaria.

Infektioner och infestationer: pseudomembranös kolit

Sällsynta (<1/1000)

Immunsystemet: Anafylaktisk reaktion.

Hud och subkutan vävnad: Exfoliativ dermatit och erytema multiformae.

Svampöverväxt i munhåla och i underliv kan förekomma. Lokal smärta kan förekomma vid intramuskulär injektion.

Vid mononucleosis infectiosa är frekvensen exantem hög. En förhöjd frekvens exantem har också iakttagits vid leukemi.

Förhöjda ASAT-värden har visats uppstå på grund av lokal frisättning vid injektionsstället och behöver inte tyda på leverengagemang.

För behandling av anafylaktisk reaktion se 4.9 Överdosering.

.4.9Överdosering

Toxicitet: Stora doser tolereras vanligen väl. Vid t ex nedsatt njurfunktion och defekt blodlikvorbarriär har dock parenteral tillförsel i höga doser givit toxiska symtom. Akuta reaktioner beror främst på hypersensibilisering.
Symtom: Toxiska reaktioner; illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning, muskelfascikulationer, myoklonier, kramper, koma. Hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos.

I undantagsfall kan anafylaktisk reaktion inträffa inom 20-40 minuter.

Behandling: Symtomatisk behandling. I svåra fall hemoperfusion eller hemodialys. Vid anafylaktisk reaktion: Epinefrin (adrenalin) 0,1-0,5 mg långsamt intravenöst. Hydrokortison 200 mg intravenöst, eventuellt prometazin 25 mg intravenöst. Vätska. Acidoskorrektion.

5Farmakologiska Egenskaper

.5.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Penicillin med utvidgat spektrum, ATC-kod: J01CA01.
Doktacillin (ampicillin) är ett penicillin med utvidgat antibakteriellt spektrum. Ampicillin hämmar bakteriers cellväggssyntes. Effekten är baktericid.
Antibakteriellt spektrum

Känsliga

Pneumokocker

Streptokocker

Enterokocker

Listeria monocytogenes

Meningokocker

Haemophilus influenzae

Proteus mirabilis

Anaeroba streptokocker och peptostreptokocker

Intermediära

E coli och Acinetobacter

Resistenta

Stafylokocker

Moraxella catarrhalis

Betalaktamasproducerande Haemophilus influenzae

Citrobacter

Klebsiella

Enterobacter

Morganella morganii

Proteus vulgaris

Providencia

Serratia

Pseudomonas

Legionella

Clostridium difficile

Bacteroides fragilis

Mykoplasma

Chlamydia

Resistens förekommer (1-10%) hos pneumokocker samt Enterococcus faecalis.

Resistens är vanlig (>10%) hos Enterococcus faecium, Haemophilus influenzae samt gramnegativa tarmbakterier.
Resistensmekanismer

Resistens kan uppstå på grund av bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser som hydrolyserar penicillinet. Flera av dessa kan hämmas med klavulansyra. Dessutom kan resistens uppstå på grund av produktion av förändrade pencillinbindande proteiner (PBP). Resistensen är ofta plasmidmedierad.

Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).
Resistensutveckling

Penicillinresistenta pneumokocker är resistenta mot ampicillin. Dessa stammar är ovanliga i Sverige men vanliga i vissa delar av Europa.

Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas från lokalt mikrobiologiskt laboratorium.

.5.2Farmakokinetiska uppgifter

Vid administrering av Doktacillin 2 g som intermittent infusion uppnås en maximal serumkoncentration på ca 100 mikrogram/ml, efter 4 timmar ca 4 mikrogram/ml. Den biologiska halveringstiden i serum är 55-60 minuter. Ampicillin penetrerar blodlikvorbarriären bättre vid meningit än vid intakta meninger. I genomsnitt uppgår likvorkoncentrationen till 10-35% av koncentrationen i serum.

.5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

6Farmaceutiska Uppgifter

.6.1Förteckning över hjälpämnen

Doktacillin pulver till injektions- och infusionsvätska innehåller inga hjälpämnen.

.6.2Inkompatibiliteter

Doktacillin kan ges i natriumklorid och vatten för injektionsvätskor.

Tillsatser till penicillinlösningar bör inte göras med substanser för vilka kompatibilitetsundersökningar saknas.

.6.3Hållbarhet

3 år.

Injektionslösningarna skall användas omedelbart efter beredningen. Nyberedd lösning kan ha en gulaktig färg. Lösningar avsedda för infusion skall tillsättas infusionsvätska omedelbart.

.6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

.6.5Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaskor 10 x 1 g och 10 x 2 g.

.6.6Anvisningar för användning och hantering samt destruktion

1 g Doktacillin innehåller 3 mmol Na⁺, vilket motsvarar ca 20 ml isoton natriumkloridlösning.

Den osmolalitet som lösningen får beror på vilken mängd Doktacillin som används samt vilken vätska som används vid spädningen. Beroende på den mängd Doktacillin som skall administreras rekommenderas vatten för injektionsvätskor eller natriumkloridlösning vid spädningen (se nedanstående tabell).

Typ av lösning	Beredningsanvisning
Lösning för intramuskulär injektion	1 g löses i 4 ml vatten för injektionsvätskor, etc.
Lösning för intravenös injektion	1 g löses i 10 ml vatten för injektionsvätskor, 2 g löses i 20 ml vatten för injektionsvätskor,etc.
Lösning för intermittent infusion	1 g löses i 100 ml isoton natriumkloridlösning, 2 g löses i 100 ml vatten för injektionsvätskor eller isoton natriumkloridlösning. Den erhållna lösningen ansluts lämpligen till en flervägskran. Lösningen infunderas i jämn takt under 20-30 minuter. Mini-Set: Lösningen bereds i Minibag plastbehållare med hjälp av en överföringsadapter.
Lösning för kontinuerlig infusion	2 g löses i 15 ml vatten för injektionsvätskor Den erhållna lösningen blandas med lämplig infusionslösning.

7Innehavare av Godkännande För Försäljning

Meda AB

Box 906

170 09 Solna

8Nummer på Godkännande för Försäljning

7195

9Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

1964-03-31/2007-01-01

10Datum för Översyn av Produktresumén

2008-11-01