Ana səhifə

Mariehamn fredsstad med många vapen


Yüklə 36.5 Kb.
tarix26.06.2016
ölçüsü36.5 Kb.
Mariehamn

fredsstad med många vapen
Den heraldiska vapenskölden utvecklades på 1100-talet. Ursprungligen hade den en militär betydelse. Bruket att använda vapensköldar lever dock kvar bl.a. som officiella symboler för städer.

När Mariehamns fundationsbrev undertecknades den 21 febr.1861 hade staden ännu inget färdigt stadsvapen. Vid den här tiden planerades en genomgripande stadsvapenreform för storfurstendömet Finlands städer. Svenska tidens gamla vapen skulle bytas ut och samtidigt skulle de nya städerna Hangö, Kotka och Mariehamn få sina första vapen. Den ryske heraldikern Boris von Köhne planerade dessa vapen.


Von Köhnes förslaget till vapen visas här för första gången efter att ha legat i riksarkivets gömmor i nästan 150 år. Vapnet (se bild 1) vittnar om avsikten med vapenreformen; Finland skulle efter Rysslands nederlag i Krimkriget demonstrativt flätas samman med det ryska riket.

Vapnet beskrevs så här. ” Skölden kluven, i det högra högra fältet av guld den Kejserliga tvehövdade örnen med Moskovska vapnet, omgivet av den Heliga Aposteln Andrea den förstkallades ordensband, å bröstet, och i vingarna åtta sköldar bärande Tsardömana Kasans, Astrakans, Polens, Sibiriens, Tauriens och Grusiens, Storfurstendömana Kievs, Wladimirs och Novgorods samt Storfurstendömet Finlands vapen, i det vänstra fältet, blått, Hessenska lejonet av silver med fem purpurröda bälten, samt purpurröda ögon och tunga, ävensom krönt med gyllene krona. Skölden omgiven med en purpurröd kant, besatt på fyra ställen med Hennes Kejserliga Majestät Maria Alexandrovnas krönta namnskiffer i guld. I den fria delen Åbo och Björneborgs läns vapen, däri jämväl Åländska öarnas emblem, Hjorten ingår. Skölden krönt med en silver tornkrona med tre tinnar. Bakom skölden tvenne i kors lagda guld ankare, förenade med Alexanders ordensband.”



Det Hessenska lejonet var med för att Maria var prinsessa av Hessen. Av någon anledning har höger blivit vänster och viceversa i beskrivningen. Ankaret som symbol för hamnstaden Mariehamn introduceras här.
Detta vapen godkändes på generalguvernör Bergs framställning av Kejsarinnan den 15 april 1861; en kan man förmoda ovanlig åtgärd i den enväldige kejsarens rike. Alexander II godkände aldrig förslaget. Stadsvapenreformen rann efter 15 års mangling i senaten ut i sanden. Städerna fick behålla sina gamla vapen men de nya städerna fick dock vänta på sina.
Motståndet mot v. Köhnes Mariehamnsvapen kom emellertid omgående. Redan den 10 juni 1861 gav senaten Georg Chiewitz i uppdrag att rita ett annat vapen. Det var han som 1859 hade skapat Mariehamns första stadsplan i egenskap av länsarkitekt för Åbo och Björneborgs län. Den 16 sept. 1861 överlämnade han sitt förslag till vapen. Tyvärr har vi ännu inte lyckats återfinna detta vapen men det beskrevs på följande sätt:
Å en blå sköld, omsluten av en gyllene tross, ovan sammanbunden med en dubbelknut, är anbragt H. M. Kejsarinnans Höga Namnskiffer med dithörande krona betecknande att den nya staden erhållit sitt namn av Högst Densamma. Sammanflätat med namnskiffern är ett ankare i järnfärg, häntydande på sista stavelsen i stadens namn och dess läge. Överst på skölden svaja en finsk och en rysk kofferde flagga på ömse sidor om en neptunigaffel såsom symbolen av handel, fiske och sjöfart.”
Viljan var god i början. Inom loppet av fem månader hade staden således förärats två förslag till stadsvapen. Men båda dessa stadsvapen stannade på pappret. Chiewitz dog året därpå. Det skulle dröja 20 år innan staden fick sitt första officiella vapen
År 1878 beställdes ett nytt vapen för Mariehamn. Den 14 mars 1881 fastställdes på tsarens sommarresidens i Gatjino vapnet vi ser på bilden (tillsammans med Hangös och Kotkas vapen). Vapnet (se bild 2) har en horisontellt delad sköld med kejsarinnans namnskiffer och krona i guld mot blå botten på den övre halvan medan en kronhjort stoltserar på den nedre silverfärgade halvan. Skölden är infälld i en annan sköld vars övre halva är silverfärgad och den nedre går i blått. Bakom sköldarna syns korsslagna ankaren och båtshakar likaså i silver. Dessa i sin tur är konstfärdigt sammanflätade med ett blått inramande band på vilket årtalet 1859 är tryckt i silversiffror nederst. Ovanpå skölden tronar en silverfärgad krona i form av ett perspektiviskt framställt murkrön med krenelering.
Det är uppenbart att den för oss okända konstnären haft tillgång till von Köhnes vapen och inspirerats av det. Motiven med dubbelsköld, korslagda ankaren, det ringlande ordensbandet och den krönande tornkronan är snarlika på båda vapnen. De nationalistiska övertonerna har exkluderats.
Det är något mystiskt med stadens födelsetidpunkt. Som vi ser på bilden av stadens första officiella vapen bar det årtalet 1859 längst ner på det blå bandet. Stadens första krönikör Walter Sjöblom berättar 1911 att det i ordningsrättens mötesrum tidigare hade hängt ett på duk målat exemplar av stadens vapen. Det var klumpigt målat, skriver han, men hade till allra senaste tid ansetts vara stadens officiella vapen. På det blå bandet längst ner fanns emellertid årtalet 1861 och inte 1859 som på det officiella vapnet. Man frågar sig; Fanns det olika åsikter om året för stadens grundläggning? Gällde 1859 för senaten i Helsingfors och 1861 för de styrande i Mariehamn? Vi erbjuder följande förklaring: De nationalistiska känslorna tilltog under storfurstendömets sista år. Ännu 1861 smällde kejsarens beslut från 8 januari 1859 ”att en stad … skulle å föreslaget ställe anläggas” högre än det av senaten 21 februari 1861 utfärdade fundationsbrevet. Då inställer sig frågan: Var det kejsaren eller senaten som grundade Mariehamn? Senaten själv, och kan man förmoda även kejsaren, ansåg att kejsaren hade grundlagt staden 1859. Men i Mariehamn fanns det en kluvenhet: Trots att staden gått in för 1861 var det gamla av senaten beställda vapnet med årtalet 1859 faktiskt stadens officiella vapen i drygt 75 år. Det avbildades på försättsbladet till Mariehamns officiella 50 års historik från 1911, men inne i boken står det att staden hade ”blivit verklighet” i och med fundationsbrevet 1861. Märk väl, det står inte att staden grundlades.

Är det kanske dags för en ny omvärdering?


Varken januari eller februari är riktigt lyckade festmånader. Vi föreslår en bättre tidpunkt. Den 17 juli 1858 hemställde senaten hos kejsaren att en stad skulle anläggas på Övernäs bys mark. Den 17 juli 1860 meddelade senaten guvernören att kejsaren fastställt Mariehamns stadsplan. En fest mitt i sommaren, vad kan vara bättre? Men om stadens 150-års födelsedag skall firas den 17 juli 2009 blir det bråttom.
I slutet av den ryska tiden förekommer en förenklad variant av stadsvapnet: bakgrunden med ankaren, båtshakar och blått band är borta, den krenelerade kronan har ersatts av en ”riktig” krona med pärlor och rött foder (se bild 3). Bakgrunden till denna förenklade vapenvariant är obekant för oss. Detta förenklade vapen dyker upp igen efter nästan 40 år när det nybyggda stadshuset skulle inredas 1939. Inredningsarktekt Nils Wasastjerna ritade möbler för stadsfullmäktiges mötesrum. På ordförandebordets framsida förslog han ett stadsvapen i intarsia. Modellen är sekelskiftets krönta vapen med delad sköld och de kejserliga symbolerna uppe och hjorten nere (se bild 4). Att han förslår det förenklade vapnet kan ha praktiska orsaker. De är betydligt lättare att avbilda än det officiella vapnet från 1881.

1948 inleds en ny utdragen fas i vapenhistorien. Den 2 december beslöt fullmäktige utlysa en allmän tävling för att få förslag till ett nytt stadsvapen. En kommitté tillsattes med stadsfullmäktiges ordf. Tor Brenning som ordf. och Paul Kåhre, Louise Sundberg, Matts Dreijer som medlemmar. Man fick in 20 konvolut som innehöll totalt 114 förslag. Första pris gick till läraren Nils Byman, andra pris till fru Clary Sundberg och tredje pris tillföll lanskapskamrer Verner Eker. Man inbegärde arkitekten och heraldikern A.W.Ranckens utlåtande. Han omfattade kommitténs prisordning. Han anser första priset vara ett enkelt, väl motiverat och lyckat förslag. Inför stadsfullmäktiges möte 28.4.1949 hade riksheraldikerämbetet i Stockholm beskrivit vapnet: ” I blått fält ett upprättstående ankare av guld och däröver en med tre gröna lindblad belagd ginstam av guld”. Stadsstyrelsen förordade första priset. Ärendet bordlades i stadsfullmäktige. På följande möte den 24 maj fällde flera ledamöter kritiska omdömen: Första priset motsvarar inte de fordringar, som måste ställas på stadens nya vapen, det påminner om två i riket redan antagna vapen, vapnet skall bättre framhäva staden som sjöfartsstad. Ett icke prisbelönt förslag hade av en ledamot färglagts till påseende. Ärendet bordlades till hösten och ett nytt utlåtande inbegärdes av Rancken över samtliga ingivna tävlingsförslag plus det senare färglagda, med andra ord ett rejält misstroende mot kommitténs arbete. Rancken inkom redan 9 juni med ett långt utlåtande där han sammantaget vidhöll att första priset är bäst. På stadsfullmäktigemötet 15 september 1949 vidtog en livlig diskussion: En ledamot kunde inte godkänna något enda av alla förslag och ansåg att det gamla vapnet kunde behållas, vilket fick understöd. En annan föreslog att sjöfarten måste framhävas mer t.ex. med ett segelfartyg i vapnet. En tredje föreslog att andra priset skulle antas som vapen. Utan omröstning antecknades dock som stadsfullmäktiges beslut att det av stadsstyrelsen förordade första priset d.v.s. Bymans förslag antagits som vapen för Mariehamns stad. En ledamot reserverade sig mot beslutet. Ålands landskapsnämnd fastställde vapnet den 19.12.1951.


Konstnären Gustaf von Numers fick i uppdrag att utforma vapnet på basen av Bymans skissförslag. Ritningen blev klar sommaren 1957. Förutom det stående ankaret och lindbladen föreslog han att vapnet upptill skulle ha en stor krona enligt ”bruket i Sverige och kontinenten”. Kronan kom dock aldrig på plats.
Vapnet som vi ser det idag (se bild 5) med sina runda och lite pösiga former vittnar om 50-talets uppstigande plastålder och designfilosofi. På senare tid har en ny datoranpassad vapenvariant med ny grafik och i en blek färg tagits i bruk på bl.a. stadens officiella papper och hemsida.
I stadshusets festsal kan både det nya och det gamla stadsvapnet med årtalet 1859 beskådas ovanför scenöppningen. Infällt i Ålands lyceums portal finns vapnet med den pärlförsedda kronan avbildat i täljsten sedan 1903. Här är vapnet omgivet av sirliga näckrosstänglar och skölden har fått lite nya mjuka former, allt enligt tidens jugendideal. Förövrigt är denna av Lyceets arkitekt Jac. Ahrenberg ritade portal en av de vackraste vi har på Åland. Vi kan således ännu idag beskåda stadens båda gamla stadsvapen i offentlig miljö.
Folke Wickström och Jerker Örjans

.


Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©atelim.com 2016
rəhbərliyinə müraciət