Grönt är skönt

Grönt är skönt

Under sommarmånaderna är trädens löv gröna av klorofyll. Klorofyll är nödvändigt för fotosyntesen, då växterna utnyttjar solenergi för att omvandla koldioxid och vatten till syre och energirika kolhydrater.

Klorofyllet, som finns i bladens kloroplaster, absorberar röd och blå energi från solen och reflekterar grönt ljus. Chloros är det grekiska ordet för gulgrön.

Det finns olika former av klorofyll, men alla är kelat. I ett kelat är en central metalljon bunden till en stor organisk molekyl, som är sammansatt av kol, väte, syre och kväve. Klorofyllets centraljon är magnesium och den stora organiska molekylen kallas porfyrin.

Klorofyll a (1) finns i alla organismer som utvecklar syrgas genom fotosyntes. Växter innehåller även klorofyll b (2). Klorofyll b samlar upp ljusenergi som avges det till klorofyll a som i en inledande reaktion till fotosyntesen avger elektroner.

1 R=CH₃, klorofyll a

2 R=CHO, klorofyll b

När gröna grönsaker kokas byts magnesiumjoner i klorofyll ut mot vätejoner. Den vackra gröna färgen försvinner och förändras till smutsbrunt. Det är feofytin som ger den bruna färgen. Andra exempel på molekyler med strukturer som liknar klororfyll är hemoglobin i blodet. Den har järn som centraljon och porfyrin som organisk del. Dessutom finns fyra proteinkedjor kopplade till molekylen.

I kloroplasterna finns också de karotenoida pigmenten, xantofyll (lutein). Dessa pigment absorberar energi som kan föras vidare till klorofyllet. Absorbans av blågrönt ljus ger karotenoiderna en gul färg, som syns i t.ex. höstlöven.

Under sommaren är produktionen av klorofyll så stor att den gula färgen inte syns. När hösten kommer med kortare dagar och längre, kalla nätter avtar produktionen av klorofyll. Klorofyllet bryts också ner i löven (dras tillbaka) och trädet börjar lagra magnesium och kväve i stam och rötter. Den gula färgen hos löven framträder då alltmer pga. av klorofyllsönderfallet och den minskade klorofyllproduktionen.

Finklipp bladen från bladspenat, så du får ungefär 50 ml. Lägg dem i en mortel och mortla klippet tillsammans med lite sand och 40 - 50 ml aceton. Se till att mortla ordentligt. Filtrera lösningen genom ett filterpapper. Om lösningen blir för ljus måste du börja om med mer blad.

Häll en del av filtratet i en bägare och sätt försiktigt ned en remsa med kromatografipapper (filterpapper). Låt stå en stund.

Vad finns i den gröna färgen?

Hur fungerar pappersremsan?

Har man tillgång till en spektrofotometer kan man använda resten av filtratet för att kontrollera absorberade våglängder. Klorofyll ska absorbera våglängderna 430, 453, 642 och 663 nm.

Vad skulle hända med ett blad (en växt) om man begränsade tillgången på solljus?
Resultat:

Låter man kromatografipapperet stå en stund (30 min) kommer den gröna färgen att dela upp sig i olika färgstråk, beroende på ämnenas polaritet. Xantofyll (lutein) är mest opolärt och följer helst med elueringsmedlet och vandrar snabbast. Klorofyll b är polärast och vandrar långsammast.